– förord –

Skit och spya, loppor som äter på huvudsvålen, blodigt slem som hostas upp, skit som rinner utefter vaderna, knytnävar som bankar i ansiktet, svärd som hugger i kött, kanonkulor som genomborrar man efter man…
    Adel, ädel och med högburna huvuden. Spretande med svärd. Pekande på gråa klungor och trasiga män. Kommenderande dem från hästryggen: "Gräv!"

Tio kroppar: kvinna, man, barn i ett trångt, kallt kyffe med hungern blixtrande ut ur ögonen.
    Det korta livet: vuxen vid 13, mor vid 15, gammal vid 30. Död.

Så kunde 1700-talet se ut om vi tar bort kungar, slott, storslagna bataljer, vackra kvinnor i flortunna brokader inom guldram.
    Vi kunde lyssna på Bellman: "Himmel, du dör, din hosta mig förskräcker; tomhet och klang, inälvorna ge ljud…"
    Men blir det sant bara för att vi vänder läroböckerna upp och ner?

Jag tror att människor är människor vare sig de är bagaregesäller hos Farao eller Napoleons skittömmare. Jag tror att en ung man alltid kan bli förälskad i en ung kvinna. Jag tror att varje John eller Emmeli försöker få ihop en "living". Göra det så bra för sig som möjligt. Bevara och utveckla sin kärlek, sin försörjning, sin skicklighet, sina lustar.
    Oberoende av om de bor i en jordkula eller en timmerstuga eller ombord på en ostindiefarare.

I ärlighetens namn: jag är inte intresserad av "von" eller "af". Inte för att dom har gjort mig nått ont. Men de är redan beskrivna, omsjungna, avporträtterade. Vi tror oss veta allt om dem. Det är kanske inte sant.

Men John och Emmeli och Ahlqvist och Månsson har inte blivit vackra ansikten inom guldramar eller marmorstatyer som fortfarande kan ses på gator och torg. De har inte skrivit några brev ens. Inga trasiga paltor eller utslitna verktyg har de lämnat efter sig. Deras hyddor och stugor är för länge sedan rivna. Yxskaftet har multnat eller eldats upp.
    Om man tänker på arbete och rädlsa för att inte kunna köpa mat; om man tänker på kärlek och att inte kunna träffa den man älskar; om man tänker på den skarpa ordern given av mäster eller förvaltaren och viljan eller motviljan att lyda den… Då kan vem som helst leva med 1700-talets människor.

Dessa bilder och korta texter handlar om en sådan ung man och kvinna i ett Göteborg som just håller på att skapas. Det är en tid när, det vi kallar "det moderna samhället", växer fram.
    De är de första moderna människorna. De är inte längre bort än 8-9 generationer. De finns i folkbokföringen. Men framför allt: de kan få plats i våra hjärtan.

Anders B. Jonasson