Tokfan spränger oss i luften.
   
När man inte känner någon
blir man tyst och går undan.
Dom säger saker om en.
    – Dystergök! Stumfåle!
Jag är varken svartsynt eller tystlåten. Egentligen.
Jag är glad och pratsam.
Sån var jag hemma.
Mäster Green och Jean Dahl pikade mig ofta.
    – Du har mer ord i dig än tungan kan vricka, pojk!

Men här i Göteborg, i Majorna och på Varvet Viken
finns inga kända ansikten eller röster.