Om natten, när grannar och barn kommit till ro kallas jag ner
till lilla ladan. Månsson håller om kalvens mule.
Hustru Marit står med hett vatten och en kopparkittel.
Emmeli har kavlat upp ärmarna och håller en stor visp.
   Jag skall lyfta upp kalven så att klövarna inte nuddar jordgolvet.
Ahlquist måttar med handsläggan. Djurets ögon vänds ut och in, vitorna blänker i mörkret.
Det sprattlar och buffar.

Så kommer slaget.
Hårt, snabbt och säkert.
Ett krasande ljud. En ryckning. En slapp kropp.

Jag vill ha lever anglais, Marit, säger Ahlquist. Ikväll!