| Var
och en för sig och Gud med alla, säger Månsson. En hand för skeppet och en för livet, säger styrman. Men jag vet när dom kräver båda händerna för skeppet. För silvrets skull. Hemma på Tjurkö i Blekinge skärgård fanns några som färdats långt. Dock: jag skall längst. Vem blir jag sedan? Ostindiefarare. Timmermansmäster. Egen verkstad. Eller… ett lik med en ring i örat på Sankt Helenas stränder. |
 |
