| Glada dagar, svåra dagar... |
| Glada dagar, svåra dagar... |
 |
Glada
dagar, svåra dagar… De svåra är som nätter. Svarta nätter som aldrig tar slut. Stormen skyler sig med ett grått mörker. Kastar sig över oss. Vräker oss upp mot höjderna och släpper oss fallande handlöst ner mot djupet. Allt som surrats med armtjocka rep, naglats fast med järn och bult vrids upp, vrängs och kastas av vind och brytande våg över bord. |
| Men vi, arma människor, står kvar; lever;
överlever. Om vi lyckas hålla en hand för skeppet och en för oss själva. Om vi lyckas… Någon lyckas inte. Någon finns nu bara som ett namn, en tystnad män emellan när skjorta och byxor auktioneras ut första stilla dagen vid stormasten. |
