| Månsson säger att jag aldrig skall fråga herrskapet. Jag skall vara tyst och arbeta. Jag är tyst och arbetar. I mörkret ser jag knappt. Botten i kojen är knäckt. Pölman är tung. Stor, bred och mycket tung. Jag lägger nya brädor och driver fast dem med fem tums spik. PANG! PANG! Pölman vänder sig om. I dunklet skymtar jag ett plågat, skräckslaget ansikte. Han viskar: Tack, tack, tack… Bleke kan stå på sina lemmar. Var tacksam! Tillbaka under filten. |
