Äfventyrlig resa till och från Ost-Indien

Den 26:te Martii om mårgonen reste vi ifrån Amsterdam med et litet fartyg ⁿ⁾ som kallades die vier gebryder [De fyra bröderna], och skeparen BANE FEDER, hvilken hade namn för at vara den mäst förfarne på detta farvatten. Vår kosa blef tagen inom skärs, så at vi merendels hade land i sigte. Den 28. Martii efter middagen, ankommo vi til ön Feur, och reste följande dagen der ifrån med båt till Fedders hamn på fasta landet af Holstein, samt fortsatte vår resa sedermera landvägen till Flensborg, hvaräst vi ankommo den 30. Martii. Vi tänkte at härifrån få något fartyg til Sverige, men sådant fants ej, hvarföre vi d. 2. Aprill reste därifrån til Appen-Rade [Åbenrå], och måste der för motvind vänta til d. 11. Aprill. Då stego vi änteligen om bord på skepet kallat fru CHRISTINA, som commenderades af Capitain NICOLAUS HEISEL ifrån Calmar, men måste följande dagen, för motvind, söka hamn vid Eckelfort, hvarifrån vi reste den 14:de April, och ankommo lyckeligen den 16:de Aprill til Callmar, hvaräst vi, ehuruväl ej vidare än igenom rykte bekante, blefvo af våra kära landsmän med all höflighet och fägnad emottagne, samt följande dagen til middagsmåltid budne hos Herr Controleuren EKMAN, som oss til välkomma på det bästa sätt undfägnade. Vår Rese-Cammerad, Herr Capitain LOHM, blef här skild ifrån vårt sällskap, men Capitain BERG och jag reste med lotsbåt ifrån CALMAR den 18de Aprill, och ankommo samma afton til Biörnö Herregård, hvaräst vi blefvo af Herr Majoren ULFKLO ganska väl emottagne och undfägnade. Vi sågo här med förundran de prisvärda minnesmärken som Herr Majorens saknade kiära Maka, Välborna Fru ENGEL CRONHIORT sig til et evigt beröm nedlagt.

År 1757. Biörnö.

Biörnö som i fordna tider varit bekant mera för ett fiskare näste än en Herregård, är af salig Frun, under Herr Majorens vistande uti förra kriget, ifrån et litet och ringaktat hemman, förvandlat til en vacker sätesgård. Derjemte är anlagd en stor och behagelig trägård, samt väl upsatte bygningar, alt efter salig Fruns egen inrätning, och det som mera är, at alle fönster uti bygningarne, äro af Hennes egna händer förfärdigade och insatte.

Ungefärligen en half mil ifrån Biörnö, på en Bergs-udde uti Calmare-Sund, inrättade Salig Frun först et värds-hus, och sedan et ännu i flor varande skeps-hvarf, hvarigenom de nödige omkostningar vid Sätesgårdens anläggande, innan kårt blefvo betalte, så at Salig Fruns flit och omtanka, satte alla som det sågo och hörde uti förundran, och då Herr Majoren efter slutat fälttog kom hem, fant han sin värda maka och sig uti en välmågo, som vida öfverträffade hans förmodan.

Herr Majoren som för några år tilbaka måste sakna dena sin älskansvärda Fru, nytiade nu för tiden här på Biörnö de nöjen som en stilla enslighet meddelar

År 1757. Skäggenäs.

Den 19.de Aprill kommo vi til Skäggenäs, hvaräst det förr omnämnde skepshvarfvet af Salig Fru Majorskan är anlagt. Herr Capitain GUSTAF ULFKLO som nu är deraf ägare, tog oss emot med ej mindre höflighet än vi blefvo emottagne på Biörnö, och han obligerade oss at rasta här til följande dagen. Imedlertid fingo vi tilfälle at bese skepshvarfvets artiga inrätning och fördelaktiga belägenhet.

Et nytt ekeskep var nästan färdigt at löpa utaf stapeln, och et ansenligt förråd af eke- och furu-verke tienligt til skepsbygnad, var igenom Herr Capitainens försorg ditbrakt. Han klagade dock ej utan ordsak öfver liten afsättning och entreprenade uti skepsbygnader, ty en myckenhet kostbart verke, började at gifva sig för den tidens längd som det redan legat, och förläggaren fruktade, at det tillika med mera dugeligt och dyrt tilhygge, skulle i brist af entreprenade blifva aldeles fördärfvat.

År 1757. Döderhult.

Den 20:de Aprill om morgonen reste vi med lotsbåt ifrån Skiäggenäs och ankommo samma dagen om aftonen til Döderhult, hvaräst vi med största möda kunde förmå någon at herbergera oss öfver natten. Vi klappade på åtskilliga portar och dörar, men värdsfolket lät igenom fönstren säga oss, at det vore obilligt så sent på aftonen komma och oroa dem. Vi ursäktade oss såsom främmande och resande, men det ville intet hielpa. Ändteligen kommo vi in hos en af de mindre förmögne borgare, som vidare berättade oss huru nödigt de rikare villa herbergera resande som komma hit.

Döderhult är en för staden Callmar priviligerad lastage-plats ock kiöping för bräder, tilhuggit skepsvärke och ved, som transporteras til Stockholm.

År 1757. Stockholm.

Den 23:die Aprill reste vi från Döderhult och ankommo den 28:de ejusd. Gudi vare ära! lyckeligen och väl til Stockholm, hvaräst vi blefvo af våre käre anhörige och vänner, med så mycket större fägnad emottagne, som vi i anseende til falska rykten om vårt förlorande, blifvit redan som döde begråtne, och hos åtskilliga af dem var den vanliga sorgedräkten, som för min skuld blifvit anlagd, ännu i bruk.

Jag hade för denskuld så mycket mera ordsak at prisa och tacka Allmagten som mig ifrån så många hotande faror behagat frälsa, och så lyckeligen åter föra til det kära och efterlängtade Fäderneslandet.

Til AUCTOR

Min käre BROR och upriktige VÄN!

Min oro och sorg öfver Edert förlorande vid Ascension, var större än jag någonsin kan beskrifva. Bror Rhoman som J veten var en upriktig vän, ängslades ej mindre än jag öfver Edert bortmistande. Han kan ock vitna, tillika med flere af vårt sälskap, huru mycket jag blef rörd då vi skulle öfvergifva Eder til et offer för det grymaste öde i verlden. Jag åstundade blifva qvar, och ville med Eder dela en så oblid lycka, men jag måste följa min kallelse, och förlorade tillika med ögnasigtet af Ascension, alt hopp at här i verlden mera få se och omarma en så kär Vän.

Slut häraf min kära Bror, huru stor min fägnad är öfver Din återkomst til Sveriget. Jag kan på intet sätt föreställa Dig den samma igenom bref; men at göra min glädje öfver Dit återfinnande tilfyllest, reser jag i morgon härifrån til Stockholm, at närvarande af Dig sielf få höra, genom hvad öden lyckan hulpit Dig at åter finna Fäderneslandet, för hvilkets tienst Du upoffrat den bästa ungdom at vinna förfarenhet. Jag som en kårt tid varit åsyna vitne til Din osparda flit och möda, kan lätteligen föreställa mig, huru mycket Du lärer fägna det Almänna, om Du meddelar det, jemte berättelsen om Dina äfventyrer, de anmärkningar, som tid och tilfällen tillåtit Dig at upteckna. Jag önskar min kära Bror hädanefter en blidare lycka, och belöning som någorlunda svarar emot Dina förtienster, samt försäkrar, at alltid vara med upriktig tilgifvenhet

Min kära BRORS trognaste vän
och ödmiuke tienare

FREDRICH ANGERSTEIN.

Turbo Bruk
Den 20. Julii 1757.

Min COUSIN!

När man helbregda öfvervinner hotande lifsfaror, kan man med skäl ases för lyckelig.

Min Cousin har mera orsak att fägna sig öfver lycka, än klaga öfver förlust. Et oblidt öde har satt Eder ståndaktighet på prof: Men J hafven visat, at en yngling som vil förvärva sig kunskap utom Fäderneslandet, bör vara outtröttelig. Huru fägnar J icke Edra vänner? Just då man trodde Er vara förlorad, så tilskyndar lyckan oss det nöjet at omarma en Vän och släktinge som för vett och dygd är af alla älskad. Prof af flit ock upmärksamhet visar ögonskenligen Eder vackra Resebeskrivning; Hvad bör man väl vänta i mognare år, när Eder ungdom framter så vackra frukter, och visar så mycken skickelighet? Fortfaren min Cousin, som J haven begynt, och om det är Almagtens behag, så framlef uti Fädernesbygden Eder öfriga lifstid, hvilken upfylles af alla de förmåner och nöjen som upriktigt önskas af

Min Cousins trognaste Cousin,

MARIA ELISABETH ASPGREEN

Stockholm den 2. Aug. 1758

ⁿ⁾ Dessa små fartyg som gå imellan Amsterdam och Holstein kallas gemenligen Sneckor, de äro något mindre än ordinaira Smackar, men gifva dem uti seglande intet efter.