Källdokument Tillbaka till startsidan 1. År 1755 2. År 1755. 4.År 1756 |
Johan Brelin Beskrifning öfver til och ifrån I. N. J. År 1756. Vår resa fortsattes med nog framgång, men med ganska små segel, så at vi utan någon särdeles händelse, den 11. Augusti klockan 9. före middagen, fingo kusten utaf Brasilien uti sikte, då vi förändrat vår Latitudo, 3. grader och 58. minuter söder, och meridian distance, 23. grad. 32. minuter väster om Ascension, Första siktet af Brasilianska kusten är ganska lågt och jemt, så at vi ej kunde uptäcka någon högd, för än middagen, då vi fingo se udden Sanct. Antonius, hvarpå en fästning med et högt torn är anlagd. Vinden blef efter middagen, då vi kommo närmare under landet ganska liten och föränderlig, så at vi nödgades om natten gå til ankars, och kommo således, ej förr än andra dagen, eller den 12. klockan 6. om morgonen til ankars på redden, Bahia de Todos los Sanctos, eller alla heligas Baji, som ligger utanför Portugisiska hufvudstaden uti södra America, Sanct. Salvador kallad. Vi blefvo här utaf Portugiserne, som dock äro nära förbundne med Franska nation, ganska illa emottagne, och nästan ej bätre än siöröfvare eller espioner ansedde. Vårt fartyg blef lagt under fästningen St. Paul, som ligger på en holme mitt för staden, och våre officerare, blefvo oaktadt de upviste sine pass ifrån Frankriket, förde uti arrest, och som jag här för deras angelägenhet skuld var förbunden at passera för en Fransman, så måste jag äfven tåla at med dem undergå samma öde. Vi blefvo vid ankomsten til staden åtskilde, och en i sänder förde in för Portugisiska vice Konungen at examineras om vår resa och ärende, hvarpå vi blefvo på åtskilde ställen uti staden af vakt bevarade uti 8. dagar, och flera gånger om dagen förde in för konungens råd at undergå nya förhör om ordsaken til vår resa, hvilken för sin angelägenhets skuld ej feck kunnig göras i). Vi kunde derföre ej bringas til annan bekännelse, än at vi varit nödgade komma hit, för at få en annan mast, och reparera vårt fartyg. Således blefvo vi omsider lösgifne, dock med vilkor, at ej drifva den minsta handel, och at ej få lof gå i land hvarken uti eller utom staden, utan at vara följde af vakt, och at genast, sedan en ny mast, blifvit insatt, förfoga oss härifrån. Detta alt skulle vi efterkomma, så framt vi ej ville gå qvitte vårt fartyg, och blifva ansedde såsom föraktare utaf konungens nåd och befalning. Vi kommo således den 16. tilbaka om bord på vår lilla Tartan, hvarest 6. stycken Portugiser höllo vakt öfver besätningen, som äfven undergått åtskilliga förhör. Dessa vaktare måste vi ock tåla om bord så länge vi här förblefvo, som dock ej varade många dagar sedan vårt fartyg blifvit reparerat. Brasilien, som är en stor del af södra America, skal vara aldraförst utaf Portugisare uptäkt genom en flotta som ärnat sig til Ost-Indien, men af et hårt stormväder blifvit drifven på denna kusten, hvilken fått namn utaf det sköna Brasilae trädet som här til ymnighet växer. Portugiserne innehafva hela denna fruktbärande kusten, hvars sträckning, på denna sidan gränsar in til AEthiopiska hafvet, och skulle utaf en mera arbetsam nation kunna bringas til det fruktsammaste land i verlden, emedan det med många och stora förmoner af naturan är begåfvat; men Portugisernas medfödda högmod och stora inbilning, har stigit til den högd, at äfven de ringaste, räkna arbete för et nedrigt medel til välmågas ärnående. Större delen af detta rika landets Invånare, lefva derföre häldre uti armod, än de vilja använda den minsta möda til sit uphielpande. Man skal dock med förundran se, at den uslaste af denna nationen, förglömmer sitt elende, då han får tilfälle at skryta utaf sin inbillade härkomst. Landets fordne och rätte invånare, hafva sedan Portugiserne intagit denna kusten, dragit sig längre in uti landet, och bo tilsammans uti stora skogar. De äro aldeles vilde, och berättas vara meniskio-ätare. De hafva ingen religion, och uti deras språk skal ej finnas något ord som betyder Gud; dock hålla de sina siälar för odödeliga. De bo uti små, under stora träd upresta hyttor. Deras bädd är en bastmatta, och deras mat är en rot kallad manioca, hvilken de äta såsom bröd, och til såfvel tiena foglar och diur som de med bågar skiuta. Om någon Christen är så olyklig at råka imellan deras händer, varder han som et creatur slaktad, och med god appetit upäten. Ja, deras vildhet skal gå så långt, at de upäta hvarandra inbördes. Detta folket äro til växten kårta och tiocka, hafva stora och platta hufvuden, svarta hår, och äro til krops och anletes färgen koppar röda. Deras ögon sitta långt uppe i pannan: Näsan är platt och bred; Munnen helt vid, med stora öfverhängande läppar, och öronen ganska långa. De gå aldeles nakne, och betäcka sin blygd med löf eller snäckeskal, hvilka med bast om lifvet fastbindas. Manfolken äro snälle båge-skyttar, och veta så tilreda sina pilar, at deras sår äro dödeliga. De äro alle begifne på jagt, hvarmed de föda sig och sina anhöriga. Qvinfolken äro kårtare til växten, men mera tiocka och feta. Deras bröst äro så långa at de kasta dem öfver axlarne då de gifva sina barn dia, hvilka, så länge de äro små, bäras uti mattor på ryggen. Deras mästa göra är at anrätta mat och behaga sina männer, som souveraint öfver dem regera. En man tager så många hustrur som han vil, och har magt at döda eller fördrifva den som honom intet behagar. Af detta slags folk har jag allenast sedt tvänne, hvilka bevarades vid Konungens borg innom jerngaller, och man berättade, at de skulle sändas til Europa. Brasilianska Kusten är et uti sig sielf så angenämt och behageligt land, at man förgäfves skulle biuda til at afskildra dess outsägeliga förmoner. Man kan ej annat än medgifva, at detta lilla Landskapet af Naturen måste vara ämnat til et stort Konungarikes stöd och skatkammare, hvartil det nu värkeligen tienar för Portugal, och det är lycka, at det med så många och stora förmåner är begåfvat, emedan annars, dess sin beqvämlighet endast skötande invånare skulle få svälta ihiäl; då de likväl nu, utan ringaste arbete, kunna lefva utaf Landets vilda frukter, och dessutom af kostbara rudi-materiers försäljande til andra Nationer, hafva öfverflödiga penningar til yppig lefnad och präktiga kläder. Hela landet liknar en med konst anlagd trägård, och utom mångfaldiga mig obekanta fruktbärande träd, växer här til öfverflöd Brasiliaeträd, hvilka äro stora som medelmåttiga Ekar uti Sveriget; Fernbok; Saffran; Ceder; Ebenholts; Buxbaum; Ananas; Baumuls; Banangs; Cockus; Caffeč och Pomerants-träd, samt dessutan kåstelig Tobak, och mycket Såcker-rör. Likaledes finnes här åtskilliga rara ferggräs, och flera slags välsmakande jordfrukter, samt gröna krydder, men ganska litet eller alsintet säd. Ordsaken til denna sädesbrist, är ingen annan, än Portugisernes lätia, at de ej idas bruka jorden, hvarföre ock bröd framför alt annat här i landet är dyrt, emedan miölet måste från Europa hitföras. Fördenskuld, i brist af bröd, ätes en rot, som til smak och ägenskap liknar Jordpäron, hvilken kokas, torkas, och sönderstötes til et groft miöl, som de kalla manioca, och som vid måltiderna bäres frampå talrikar, och ätes sedan tort. Af guld, silfver och ädla stenar, är i Brasilien stort öfverflöd; men dock hitföres mera ifrån nästgränsande provincer, så at Portugiserne i almänhet, och för ringa peningar, pryda sig med dessa varor, som hos oss så högt värderas. Ja man skal derstädes knapt finna någon den ringaste menniska, ända til de svarta mångelskor som sitta på gatorne och sälja frukt, som ej pryda sig med spännen, armband, ringar och knappar utaf fint guld, hvaruti merendels ädla stenar äro infattade. Bahia de Todos los Santos eller Alla Heligas Baji, är en redd hvarpå tolf ā fiorton hundrade skep på en gång med beqvämlighet kunna ligga til ankars. Utaf denna makalösa redden har omkring liggande landet fått sit namn, och räknas för den bästa province uti Brasilien. Hufvudstaden på denna kusten är ock belägen i denna province, och han omgifver en stor del af ofvannämnde Baji, samt kallas utaf Portugiserne Sanct Salvador men af de mästa siöfarande tillägges honom samma namn som sielfva redden, nämligen Bahia de Todos Sanctos. Denna stora och vackra staden är belägen på 12. graders 18. min. pol-högd Söder om Aequatorn, 57. grad. 20. minut. Vester om Stockholms meridian, och är upbygd uppå åtskilliga branta högder, hvilket gör stadens utseende ganska stort och behageligit, i synnerhet derföre at vackra trädgårdar äro anlagde emellan husen. Deremot äro gatorne oordenteliga, och på somliga ställen besvärliga at gå igenom, emedan man måste på branta och långa trappor gå up och ned til och från högderna. Portugisiska Gouverneuren, som här har titel utaf vice-Konung i Brasilien, residerar på slottet St. Antonii, som är upfört på en högd, nästan mitt uti staden. Det är ej särdeles stort, men väl bygt och präktigt meubleradt. Alla hus äro utaf sten bygde på spanskt eller portugisiskt sätt, med altaner utan för fönsterlufterna, hvilka med utarbetade listvärk äro omgifne, emedan glasfönster här å orten äro mycket dyra, och finnas allenast uti de förnämsta husen, samt uti deras prägtiga kyrkor och kloster. Man räknar uti denna staden öfver 130. kyrkor, och 186. kloster, hvilka äro så öfverflödigt med guld, silfver och äkta förgyldningar prydde, at dylika kyrkor skulle uti Europa, hvaräst guldet är mera dyrt, med största förundran åskådas. Uti almänhet lefva här invånarne ganska yppigt, och utan det ringaste bekymmer. Deras mästa tid förnötes med spel och drickande, och de undandraga sig alt hvad som kan komma under namn af arbete, hvilket deras svarta slavar, som hitföras ifrån Guineiska kusten i Afrika, måste förrätta. De fattigare ibland Portugiserne, skaffa sig häldre födan medelst bedrägeri och röfvande, än igenom arbete, hvarföre ock gatorne härstädes äro ganska osäkre, och främande råka i synnerhet för mångfaldiga svåra äfventyr. De förmögnaste i staden äro de handlande, ibland hvilka månge finnas som äro så rike, at de ej sielfva veta räkning på sina ägodelar. Denna staden räknas ock för den rikaste bland alla som höra under Portugisiska kronan. En flotta af 30. ā 40. stora skep går hvart år härifrån til Lisabon, hvars ladning räknas til många millioners värde, och består förnämligast af guld, silfver, diamanter; jaspis, chrystal, ambra, balsam, cacao, bomull, tobak, såcker, bresilia, fernbock, apor, papegojor och diur-hudar, m.m. som sedermera försäljes til andra orter uti Europa. Flottan går gemenligen härifrån uti September, och ankommer i slutet af November månad til Lisabon. Fruentimren, som mera här än i någon annan Portugisisk ort äro underkast[ad]e svartsiuka mäns svåra ok, synas sällan i fönstren, men aldrig ute på gatorne, så framt de ej bäras i täkta portchaiser. Vår tvungna lefnad uti denna staden, emedan vi ständigt måste vara fölgde utaf en vakthafvande under-Officerare, tillät oss ej at se många af det vakra könet; dock kan jag försäkra, at Portugisiska fruentimren äro här utaf ogemen skönhet och behagelighet: De veta ganska väl at skicka sig emot främmande, för hvilka de hysa besynnerliga goda tankar, dem de ock gerna söka at förklara, samt äro aldrig rådlösa på bequämliga medel och utvägar dertil. För den här ständigt varande starka hettan, gå fruentimren ganska tunt klädda, dock på et beqvämt sätt. De bruka aldrig mera än en tun kiortel; Deras öfriga kläder bestå af fina utsydda lintyg, med långa och vida armar, samt mycket öpna omkring halsen, så at hälften af brösten äro merendels bara. Til lintygens hopknäppande framme i bröstet, brukas ganska stora och höga guldknappar: Om halsen bära de många hvarf af guldkädior; I öronen stora örhängen, och om armarne prägtiga armband med iouveler, alt uti fint guld infattat. Deras hufudbonad består af väl krusade hår, och vackra blomster-bouquetter. Staden, så väl som ingången til redden, är med åtskilliga starka fästningar bevarad dem en främmande aldrig kan få bese, emedan man vid första landstigning straxt ställes under bevakning. Vi, som voro under ännu starkare upsigt än vanligt vara plägar, hade så mycket mindre tilfälle at derom underrätta oss, hvarföre jag också ej eller är i stånd, at något ytterligare berätta om detta landets märkvärdigheter, utan skyndar mig til hädanresans förtäljande, hvilken anstäldes så snart vårt bristfälliga fartyg var blifvit lagat, och vi hade fått förse oss med friskt vatn och andra förnödenheter til vårt uppehälle. Vi lämnade Bahia de Todos los Sanctos den 30. Augusti, klockan 8. föremiddagen, och samma dag klockan 6. efter middagen, hade vi sista siktet af södra Amerika, hvarifrån vår kosa i HERrans Namn blef stäld til Europa. Vår lilla Tartan, som nu med alla segel kunde forthielpas, öfvertygade oss nogsamt om dessa slags fartygs ogemena godhet och geschvindighet, fast än jag måste tilstå, at de på långa resor äro ganska obequäme. Den 5:te September hade vi uti sigte ön St. Ferdinando, hvilken äfven är Portgiserne tilhörig, och är belägen uppå 3. grad. 40. min. Söder bredd, 49. grad. 20. min. vester om Stockholms meridian. Den 7:de passerade vi AEquatorn 38. grad. 34. min. vester om Stockholm. Vind och väderlek, som gemenligen plägar vara föränderlig under denna linien, funno vi nu ganska stadig, med et klart väder och frisk blåst, som varade til vår förmån, så at vi den 21. passerade norra solståndscirkelen, 20. grad. 57. min. vester om Stockholms meridian.
År 1756. Sedermera hade vi ganska föränderlig och stilla vind, besynnerligen då vi hunnit på 30. graders Nord bredd, hvarest vi nästan i 8. dagar lågo för stilt. Här sågo vi dageligen en myckenhet siögräs och små blå snäckor flyta omkring fartyget, så at vi stundom syntes segla uti et gräsbundet felt. Vi fingo ändteligen uti begynnelsen af October månad en frisk och gynnande vind, hvarmed vi fortsatte vår resa ända til 40. graders nord latitudo, och jag tror at den blifvit fortsatt ända til Frankriket, om ej en häftig storm utur nord-ost, kastat oss på kusten af Portugal, hvarest vi blefvo af åtskilliga Engelska kapare ständigt efterjagade, hvarföre vi voro nödgade at söka landet. Den 13:de October om morgonen klockan 9. blefvo vi varse tvänne Engelska kapare, som med fulla segel och åror, satte efter oss. Til undvikande af deras besök, hissade vi väl Portugisisk flagg, men det halp ej, utan de förfölgde oss likafult, och gåfvo flera resor, medelst styckeskott, tekn at vi borde afbida dem. Detta var oss dock ej lägligt, hvarföre fienden tycktes fördubla sin ifver at hinna oss up. Deras möda hade likväl merendels varit förgäfves, om allenast vinden hullit stånd; men mot middagen lugnade det, och då hant det minsta af de Engelska fartygen, hvilket blef rodt med 14. par åror, oss ändteligen så nära, at Engelsmännernes ropande kunde höras, och då utöste de bannor och hotelser at revangera vår olydnad. Vi continuerade icke destomindre at under Portugisisk flagg med segel skynda vår flygt, hälst som vår lilla Tartan på intet sätt var utrustad at emotstå Engelsmännernas öfverlägsnare styrka, ty hela vårt försvar bestod uti 2:ne stycken 3. pund. dreybaser, och 4. stycken nickhakar. Men då Engelsmännerne klockan 3. efter middagen började med alfvare skiuta på oss, förbytte vi vår Portugisiska uti en Fransk flagg, och underhöllo med vår lilla magt ständig eld, som varade til klockan 6. ž om aftonen, då mörkret skilde oss åt, utan at vi på vår sida hade fått mera skada, än en matros död, tvänne blesserade, och något tågvärke förderfvat.
i) Franska fartygets förnämsta ärende var at gå til Ascension, och därstädes afbida de ifrån Indierne kommande Franska skepen, samt avisera dem det emellan Frankriket och Engeland påbegynta kriget; men om detta ärendet fingo ej andre nationer underrättas. |
