| Källdokument Inledning 1. År 1755 2. År 1755. |
Inledning till Brelins hyllningsdikt till prins Gustav, DURCHLAUCHTIGSTE Brelins dedikation till VÄLBORNE OCH HÖG-ÄDLE HERRAR COMMERCIE-RÅDER OCH DIRECTEURER AF VÄLLOFLIGA SVENSKA OST-INDISKA COMPAGNIET. HÖG-ÄDLE HERR NILS SAHLGREN. HÖG-ÄDLE HERR M. LAGERSTRÖM. HÖG-ÄDLE HERR AND. PLOMGREN. HÖG-ÄDLE HERR ABRAHAM GRILL. HÖG-ÄDLE HERR CLAES GRILL. VÄLBORNE HERR JACOB VON UTFALL. Hög-Gunstige Herrar! I betraktande af så mycken gunst och de många förmåner, som jag uti Vällofliga Svenska Ost-Indiska Compagniets tienst åtniutit, tar jag mig den friheten, at til et ringa prof af taksamhet och ärkänsla, Herrar Commercie-Råden och Directeurerne i ödmiukhet tilskrifva denna korta beättelsen om mina äfventyrer på en Ost-Indisk Resa, och de märkvärdigheter, som derunder varit tilfälle at antekna; och är derjemte öfvertygad, huru litet dess ofulkomlighet, kan döljas för de ögon, som så ofta med prisvärd upmärksamhet igenomvandrat de mäst namnkunnoga och lärda Daga-Böcker öfver dylika Ämnen. Jag ärkänner ock gerna, huru litet min förtienst svarar emot den heder mig herutinnan vederfares: Men det är Välborne och Hög-Ädle Herrar, i förlitande på Eder vanliga ynnest och benägenhet, som jag gör mig hopp om et gunstigt uttydande; och det är i samma tilförsigt, som jag med all uptänkelig vördnad har den äran att framlefva VÄLBORNE OCH HÖG-ÄDLE HERRAR COMMERCIE-RÅDERNES OCH DIRECTEURERNES Mine Hög-Gunstige Herrars ödmiukaste tienare JOHAN BRELIN Benägne läsare! Se här en kårt beskrifning öfver en lång och vidrig resa til Ost-Indien. Månge hundrade hafva med fördelaktig vinning, (men med olika nytta,) giort flere lyckeliga Resor; Jag allena kunde hafva ordsak at klaga öfver et oblidt öde: Men den vinst som rörer de flästas böjelser, har aldrig varit mit ögnamärke. I tanka at vinna förfarenhet, och at göra mig til det Almännas tienst skickelig, reste jag ifrån Fäderneslandet nögd och rik, ty jag var ingen skyldig; Vid återkomsten til Sveriget, hade jag förlorat alt hvad jag ägt, tillika med trenne års mödosamma förtienst; Men jag tyckte mig ändå mera rik än tilförne, ty jag hade förvärrvat det, som intet kan förloras. En del af mina äfventyr äro uti läsarens händer: Om de på något sätt kunna förnöja, så har jag vunnit en stor del af mit påsyftade ändamål; Ty at min resa varit til något mera nyttig, derom väntar jag framtidens ovälduga vitne, så framt det är Almagtens behag, at jag til Fäderneslandets tienst får upoffra den frukt som af en trötsam ungdoms-vår kan förväntas. I.N.J [In Nomine Jesu?]
|
|