Källdokument  Tillbaka till startsidan Jakob Del I |
SAMMANLIKNELSE MELLAN STADEN KONGSBACKA OCH SKEPPET FINLAND
Homerus liknar sin dristige Akilles vid en fluga. Holberg, med ännu mindre skäl, sätter Kristian IV i bredd med vår Gustav Adolf. En holländsk skeppare jämförde sin skönas näsa med rodret på sin skuta, och en präst i Norge sade, att människan är lik en skinnfäll, full med ohyra. "Mine börn", ropade han frå predikstolen, "mennesket är lig et ludet skin, det er oppfyldet med lus och gneder. Lusene kan de vel skrabe ifraa sig, men gnederne icke saa; thi de ere inbidne i det ludne haar alt for meget. Lige saa kan de vel blive utav med den görlige synd,1 men arvsynden formaa de aldrig blive kvitt." Kunna sådana liknelser vinna bifall, tvivlar jag icke, att min förtjänar förundran. Överensstämmelsen är åtminstone långt mera synbar mellan kongl. sjö- och stapelstaden Kongsbacka och Svenska Ostindiska Kompaniets skepp Finland. Mycken boskap finnes där; så gör det här ock. I Kongsbacka äro två långgator; dylika ha vi på Finland, nämligen Babolsgatan och Styrbolsgatan. Räkna de många tvärgränder hos sig, så kunne vi uppvisa hos oss en Smedgränd, en Snickaregränd, en Repareban, en Båtmansgång m. m., allt eftersom våra särskilta verkstäder ge anledning. Överträffa de oss uti antalet av krogar, så överträffe vi dem uti konsten att dricka. Vårt rundhus svarar emot deras rådstuga, liksom ock vår mesanmast oskämmande kan jämföras med deras kyrkostapel, ty bägge äro av trä och rödfärgade. På torget i Kongsbacka ser man alltid en hög gamla timmer och brädstycken liggande, och på planken runt omkring hänga jungfruerna sina särkar att torkas. Samma utsikter har man här fram på backen, om jag annars får lov att likna matrosernas linne med de förenämndas. Uti finheten är väl föga skillnad, men jag fruktar det är obelevat av mig att så nära vilja undersöka mamsellernas neddelar och än mer att omtala't. Därföre tiger jag därmed. De ha en kåk där. Vi ha stormasten här. Vid den förre risas ho-r. Vid den senare daggas jungmän. Det ena sker efter landslag. Det andra efter sjöartiklarna. Större delen av invånarne där äro fattige och gå barfotade om sommarn; de fleste på Finland äga inte mer än tröjan och bruka i värmen allena deras naturliga skor. I Kongsbacka såg jag en puckelryggad skräddare; en dylik kamelunge ha vi här ock. I Kongsbacka göra de sitt tarv på knutarna, våre finnar värpa på gallion. Kan en storm riva bort vårt toppsegel, så kan deras stapelrättighet blåsa kull i ett annat riksdagsväder. Med ett ord, om jag undantar träskor, vilka jag hört slamra på deras gator men icke funnit i vårt samhälle, lär hela den seende världen medge, att svensk-ostindiska skeppet Finland alldeles liknar sjö- och stapelstaden Kongsbacka, och skulle bägge sättas under auktionsklubban, fruktar jag, att köpeskillingen för den senare bleve några tunnor guld mindre. 1. Verksynden
|
|
||||||
