Källdokument  Tillbaka till startsidan Jakob |
Jacob Wallenberg Min son på galejan Del II ANDRA FINSKA TÅGETIFRÅ NORGE TILL GODAHOPPSUDDEN KAP. I Redit in tumidas naufraga puppis aquas. Ovid. Den 6 mars 1770 lyckönskade vi varannan till god vind och satte till alla våra vingar. Vid middagen flögo vi norska näset förbi, och två dagar därefter summo vi, med glädje i hjärtat frisk vind i seglen, fram mellan Hetländska klipporna, kommande den 11 Rocol i sikte, vilken reser sig opp såsom en fyrbåk mitt i öppna sjön. Den Högste tycktes enkom ha befallt vädren blåsa för oss, på det vi måtte förgäta vår förste motgång. Emellertid hade vår föregående långsamma kryssning planterat döden i skeppet. En rötfeber hade innästlat sig under däck, varutinnan vi, oaktat vår doktors väl använda skicklighet, förlorade sju personer på mindre än tjugo dygn. jag minnes en dag, då trenne lik på en gång stöttes över relingen. Detta bragte oss med bedrövelse till hugkomst utav Finlands olycka under dess förra resa, då en sort sjöpest bortryckte snart sagt halva besättningen på några veckors tid och nödsakade vederbörande att förhyra i Cadix ett hopskrapat pack av allehanda färgor, vita, svarta och blackota, för att ersätta de avgångne. Men denna soten upphörde, Gud ske lov, med de sju förenämnde, vilkas mistning likväl var oss kännbar nog, såsom lotten hade drabbat de dugligare bland våre matroser. Till att bota förlusten av våra fartyg, vilka orkan den 24 januari borttagit, hade man i Svinörsund tillhandlat sig det bästa som fanns, ett stycke tjärat baketråg, vilket, sedan det blivit förstärkt med nya pålagda relingar, gjorde oss en drägligen god jolle. Men slup felades ännu. Gumman Finland måste därföre yngla, och till alles vår förundran bar hon inom fyra veckor fram en alltför vacker simmande skeppsunge. Vår kapten, som ej allena förstår regera en seglare utan ock bygga en, om det gäller på, lät upprätta ett litet skeppsvarv mitt på däcket. Tjänliga knän och plankor hade han medbragt ifrå Norge. Arbetet begyntes under hans inseende av våre fyra timmermän, och inom 8 dagar hade vi en slup på stapeln. Medan de således hamrade på det nya fartyget, hade vi uppseglat de stående vindarna, tillika med sommaren. Brämet korrades redan på våra svenska pälsar, och västarna voro knappt drägeliga. Den 22 började man andas Maderas eviga vår, och den 25 följande åtnjöto vi sikte av öarne Palma, Gomera, Teneriffa och Picos himmelshöga spets. Den som icke räckte dem med ögat, kunde lukta dem med näsan, så vidlyftigt spridde sig dessa klimaters välsignelse runt ikring.
|
|
