Källdokument  Tillbaka till startsidan Jakob Innehålls- |
Del II KAP. X VARS INNEHÅLL JAG SKALL SÄGA,NÄR DET ÄR SKRIVET Qualis rex, talis grex. Jag erinrar mig, att någon i Stockholm per anagramma förvandlade Sällskapet Vitterlek till Spetälska Källri-vett. Detta anförer jag för att spara en hårklyvare den mödan att lämpa detsamma på vårt. Ha vi skrivit slätt, så ha vi ock skrivit kort, en hövlighet som läsaren icke finner hos alla pappersmånglare. Emellertid hade vår kapten nyttigare använt sina lediga stunder i passaderna med översättning av en täck engelsk bok kallad Henrietta. Värdig ledamot av svenska vetenskapsakademien borde han väl icke nämnas så nära på våra bönhaserier, men det tjänar till bevis, att snillet, som annars plär kastas i skamvrån bland Neptuni söner, var denna gången i någon aktning. Drucko vi, så skedde det av egen drift. Övade vi oss med pennan, så var det en följd av hans exempel. Huru ängsligt att vältas på ett skepp, där hela förståndet är inskränkt i nakterhuset! Där man nödsakas klaga, med min Naso: Derident stolidi verba latina Getæ ! - En engelsk sjöofficer, hjärtlig hatare till all lärdom, satt på ett värdshus i London uti sällskap med några bedröveliga dito. Talet rullade på det uppgivna förslaget att förmedelst ett ur utfinna longituden på havet. Därmed drev han gäck en stund och angrep sedan Euklider, astronomer, geografer. Newton själv var en vurm. "Där sitta de skolfuchsarna", skrek han till, så rågan dansade ur alla ölmuggarna, "där sitta de bakom en kakelugn och vill lära er segla världen omkring. De lova er det och det, prata om nya upptäckter, nya instrumenter m. m., men tro dem inte. T. ex. de inbilla er jorden är rund - God damn their block heads! Jag har rest med Amiral Anson frå dess ena ända till den andra och funnit henne, by God, as flat, as this table (så platt som detta bordet)." O, att denna paddan ej måtte ha några syskon i livet! Jag vore otacksam, om jag icke prisade min lyckliga belägenhet på ett skepp, där de bägge ypperste både älska och äga vetenskaper. jag är inte nog liten till att kunna sjunga ur en krypande smickerton, men till min egen förnöjelse måste jag säga, att den ene är likaså bevandrad i lärdomsriket som den andre på vitterheternas fält. Vi behöve ej öva tungan med nötta historier om gamle ostindiefarare, om kompass och väderlek, efter vanligheten. Våra umgängesämnen kunna stiga frå Linnæ i plantor ända opp till Cartesii virvlar. Man är hemma hos Hårleman, man känner Newton, man skäms icke heller för att ha bekantskap med Curtius och Virgilius. Huru långt ifrå den allmänna skepparekretsen! Hade Osbeck och Torén varit här, skulle man icke läsit i deras resor ' att de den eller den gången ej kunde gagna naturvetenskapen, i brist av frihet att komma i land. Detta må bli ett kapitel för sig självt. jag har ögnat det igenom och finner det vara det sannfärdigaste av alla hitintill.
|
|
