Källdokument  Tillbaka till startsidan Jakob Innehålls- |
Del II KAP. XIIIEN HASTIG BLINK PÅ KAP OCH SVERIGE TILLIKA Nescio, qua natale
solum dulcedine cunctos Norges utsikter voro bedröveliga, denne bayens likaså. Det förra föll mig ej underligt, ty jag hade icke förmodat bättre, men det senare förlängde mig näsan en god del, såsom jag väntat ett Kanaan. Höga, hotande och skoglösa klippor, ljungbeväxta och till hälften överpudrade med torr sand, skulle snart inbilla en främling, att han här hamnat i Steniga Arabien. Landets vinter, som närmast liknar vår höst, ehuru man stundom ser snödrivor på bergstopparne, erinrade mig fuller, att de icke buro sin sommardräkt, men denne kan dock intet ändra mer än färgen, och gröngräset utgör ju ej alla behagligheter i ett land? Ögat älskar ombyten. Jag har rest i Holland, Frankrike och England, men ingenstäds åtnjuter jag en så mångfaldig natur som i Sverige. Än möter mig en angenäm flod, som bågar sig fram mellan klyftorna och sätter allehanda sågar, kvarnhjul och hamrar i gång. Än ser jag ett forsande vattufall stupa berghöjderna utför, än åter en stilla insjö, där stränderna runt omkring visa mig upphängda fiskedon, bärande fällor eller feta betesmarker. Har jag på ena sidan ett slätt åkergärde, så susar på andra en gammal, vördig skogsdunge. Stiger jag ned i dälden, finner jag en intagande omväxling av ängstycken, lövträn och åkerfält. Backarne, som omsluta desamma, prunka med evigt grönskande tallar eller granar, och själva gråbergen, större delen klädda med småskog, uppte mig en hundra faldig förändring av sluttande avsättningar, bråddjupa stalp, hängande stenvalv, grottor, strömrännlar med mera. Den resandes öga plågas aldrig av ett tröttsamt enahanda, ty allt detta träffar han ofta inom ett enda skjutsbyte. Naturens hand har danat svenska jordytan ojämn, liksom för att bespara oss en ständig omväxling av utsikter. I Frankrike kan man resa hela sjuttio milar utan att råka ett berg, en brink, en skog, en sjö. Allting är slättmark. Vilken dödande enhet! Hos oss däremot upphinner man ej förr på en ny kulla, än man har en ny cirkel av prospekter. Om vägarna ej äro så bekvärnliga som de franskas, förtjäna de likväl att beundras, alldenstund de äro bättre än deras backiga och svårarbetade läge synes tillåta. Går det långsamt oppföre, rullar man så mycket snabbare utföre. - Med ett ord: den store byggmästaren har utmätit våra boplatser på det bästa stycket av hela jordklotet. Dyrbara fosterbygd! Var har jag täckare somrar? Var andas jag sundare luft? Var finner jag flera välsignelser ovan grund eller under? Äge vi inga vinpressar, så ha vi dock goda sädeslogar, och om en frusen utlänning med hackande tänder tadlar våra hälsosamma vintrar, så förgäter han, att vi ha skogar till bränsle och pälsverk till kläder, liksom han ock aldrig smakat det makalösa nöjet att kuska fältet omkring på en glänsande is eller ett gnistrande åkföre, efter en bjällerselad, prustande slädtravare.
Vad skulle jag på Kap? Liksom man inte kunde se nakna klyftor närmare! jag har rest något litet inuti landet. Det är fullt av långa, kala bergsryggar, ännu bebodde av tigrar och lejon, ehuru mycket holländarn bemödat sig att utrota dem. Däremellan äro fuller vackra, vidlöftiga slätter, vars bärande jordmån lönar arbetarens nedlagda svett femtiofalt. Men utom det att större delen av dem ännu ligga oupptagne och följakteligen se vilda ut, saknar man här naturens förnämsta prydnader, skogar och floder. Holländska idogheten har väl sökt ersätta denna bristen genom konstens åtgärd, jag menar med vattuledningar och trädplantering, men detta visar sig allena kring husen där de bo och är föga betydande. Så att den Godahoppsuddan, varest jag inbillade mig finna allt så utomordentligt, som Constantiavinet, äger få utvärtes behagligheter för en resandes ögon. Annat har jag med detta icke velat ådagalägga. Emellertid, när man besöker holländarn på sina lantegendomar, finner man hälsa i hans ansikte, snygghet i hans hus, välmåga i hans vingård. Uti seder, tänkesätt och penningegirighet liknar han sin europeiska stam, är likväl mera gästfri än denna. Jordtorvan han sitter på har han tillskapat efter sin egen smak, och när jag betraktar hans mödosamma uppodlingar, tror jag mig känna igen här, vad baron Holberg skrev om deras fäder hemma:
Hamnen i Simons Bay befanns för övrigt både säkrare och bekvämligare än Taffelbayen, varföre herr kapten Ekeberg, jämte fjärde styrmannen, herr Ad. Burtz, såväl under inseglandet med lodning och pejling som sedermera genom obsersvationer från höjden av de kringliggande bergen, satt sig i stånd att däröver förfärdiga fullständiga sjökort, till förekommande av de olägenheter, som genom de äldres missledande förorsakas kunde, och för vilkas skull en engelsman så när blivit borta på den så kallade Romansklippa. Den 21 juni voro vi åter segelklara och gingo härifrå med god vind.
|
|
