Källdokument 

Jakob
Wallenberg
Min son på
Galejan

Innehålls-
förteckning

Del II
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14

Del II

KAP. II

FÖR FRÄMLINGAR, SOM ÖNSKA BESE FINLAND

. . . Vento nunc fertur amico . . .

Uti dessa farvatten är resan angenäm som själva luften och kan anses för en lustfärd. En leende himmel över oss, ett jämt småkokande hav under oss, en lätt susande kulning som underhåller buken i våra segel och hälsan i våra lungor, ett luftstreck där man varken kväljes av hetta eller backar tänderna för köld - vilka förmåner på ett ställe! När jag nu tillägger, att vi ha kalvstekar för magen och maderaviner för strupen, ack, vad kan en dödlig önska sig mer?

  En äregirig tyrann som med fulla segel svävar fram på lyckans hav, en samvetslös våldsverkare som vadar opp till välde och rikedom uti de undertrycktas tårar, en tilltagsen ränkspelare som ställer kosan åt en båtande beställning och på vägen seglar förtjäntare medsökande över ända, ett gäldbundet familjehuvud som under en god riksdagsvind upphinner latituden av subsidiebordet, en ung präst som med hovpassaden skjuter hela femton knops fart till ett fett pastorat och blåser kalotterna utav hundrade gråhåriga kapellaner alla dessa kunna väl tycka sig ha en fägnesam seglats, men jag bedyrar att min glädde mig ändå mer uti desse behagliga nejder.

  Jag frågade mina vänner, om de nånsin haft en nöjsammare lustresa, och de voro obilliga nog till att svara mig ja. "Detta är roligt", sade de, "men huru föga betydande mot det nöjet att ta sig en vintertripp i Sverige efter en äppelkastad slädtravare och stjälpa kull i snödrivorna med en liten Cloris." Jag gick ifrå dem och mumlade sakta fram Boys will have toys.

  Man glömmer bort att man är på sjön, när allting fogar sig så väl. Skeppet flyter stadigt som jorden och visar mig en mängd omväxlande föremål inom själva relingarna. Fram på backen ser jag tvenne sotiga cykloper, släggande på ett smedjestäd, så att gnistrorna regna ned frå det röda järnet, och hammarslagen fördubblas av ett skallande eko frå kopparkittlarna i kabyssan. Vänder jag mig åt akter, så finner jag ärbara segelmakare krökte över deras arbete under musik av en kacklande orkester höns, gäss, kalkoner och ankor. Spatserar jag till stormasten, ser jag ett litet fartyg växa opp mellan händerna på drivande timmermän, och en smula längre fram spinnas tåg och gam, historiestumpar, lögnändar, skvallerhärvor samt understundom slängpolskor.¹⁾ Lutar jag huvudet över relingen, så råkar mitt öga en hop hungrige hajar i vattubrynen, blandade med dolfiner och tumlare. Tittar jag opp åt bramtoppen, får jag skratta åt utkiken, vilken ropar att han ser en seglare babol om solen eller styrbol om näsan.²⁾

  Men här är fuller mer att anmärka. Behagar min herre följa mig under däck? - Väl. - Si här akter ut bor herrskapet på Finland. I denna hyttan mötes Vitterhetssällskapet två gånger i veckan.³⁾ Näst intill drickes på namnsdagar. - Där tvär över bor den som mördar folk, och tätt utmed den som begraver dem. Denna kistan⁴⁾ med segelduken över förvarar döden och livet, tjänar på en gång till apotek och predikstol. - Mer vidare. - Lät oss först gå Babolslånggatan utföre. - Akta er likväl för hängmattorna, ty de äro levande. Ni kan råka i fejd med jungmännernas krypande kustbevarare. - Detta är andra bordet, varest herr D. pliktat fem piastrar, efter han ej förmådde sluka tre höns i ett mål, såsom han lovat i vad. - Bakom står ett mindre, där kadetterna äta ärter och hårluggas. - Här på höger räknar ni 50 stycken får, vilka tid efter annan ryckas ur denna mödosamma världen för att hederligen jordfästas uti våre magar. Mitt emot härbärgeras deras käre anhöriga, getterna, samt allehanda svinkreatur. Si här står vår ärliga skeppsamma, en ärbar komatrona från Hisingen och syster till den viktige oxebrodren, som häradshövdingen feck av dannemannen välförståndig J. P. på det han skulle befordra'n till herrdagsman 1765. Hennes siste son har redan gått igenom kockens händer i evigheten. Hon ger oss dageligen mjölk, därföre skone vi ock hennes kött. - Dessa runda småsakerna kallas plommon om skeppsbord - flera dylika finner ni uti D:s naturaliesamling. -Stig nu litet längre fram fast det ryker. Detta är köket - främsta spiseln är för herrarnas bord, och i det stora kopparhavet där bakom kokas ransonerna för alla backslagen. - Håll, håll, min herre, gå inte dit, det är gallion. - Lät oss nu vandra Styrbolsgatan tillbaka. Där inunder stå tre stycken oxar. Betrakta dem med vad tålamod bära de icke sina horn! Vill ni se vårt pliktankartåg, så är det här. Kan ni göra't fast i månan, så är jag man för att vi kunne hala ned honom därmed. - Hör ni något bullra under däck, liksom kistorna voro levande? Det är två jungmänner, som supit ur brännvinet för varann och nu luggas på saken. - Den där med de dreglande mungiporna, som skrattar åt dem, är vår snickare, och den andre med stopet i näven är en finne, som dansar björndansen, bara ni ger honom en sup. När ni går förbi här, så håll för öronen, ty där bor en som lär sig spela. Förlåt mig, k. herre, Jag kan ej följa er längre: mina lungor fordra friskare luft, liksom ock min törst erinrar mig, att någon namnsdag måtte sökas opp i min almanack till att släcka'n.

1) Fram på backen, vilken kan kallas Finska skvallertorget.
2) Styrbol och babol svarar mot höger och vänster.
3) Se följande 7, 8, 9 kapitler.
4) Medicinkistan, där predikan hölls på utresan.