Källdokument  Tillbaka till startsidan Jakob Innehålls- |
Del II KAP. III SOM BÖRJAS MED 11 000 JUNGFRUROCH SLUTAS MED SLAGSMÅL Fecundi calices, quem non fecere diserturn? Horat. God dag, mina herrar bibancer, riddare till rackflaskan och ölkannan! Vad ha vi för en namnsdag nu? Vad säger almanackan? Elva tusen jungfrurs dag - ha, ha. Så många jungfruliga varelser finnas knappt i hela påvedömet. Det måtte vara en munkelögn. Lika gott! De berättas alla blivit martyrer på denna dagen - kom lät oss dricka gravöl. Första skålen är för dem:
Vad skall det nu bli? - Finlands välgång!
Vad nu, mine herrar? Inte skall ni toasta2) Fy, det är ett gement bruk, uppfunnet allra först av den otuktiga Circe, vilken därigenom förvandlade Ulyssis kamerater till svin, förnyat sedermera under Wilkiska oroligheterna utav Londons koldragare, och nu övligt allena på stinkande nattmöten i Wapping och Westminster. Emellertid är det antaget i Göteborg av de fleste, till och med det vackra könet. Osant, osant, mine herrar! Förnedra inte våra sköna så djupt! Ni lär säkert mena endast vederbörande rasphusämnen. Ty huru skulle jag inbilla mig, att en hederlig flicka genom söliga toastar vill förvandla blommorna på sina täcka kinder till rödfrasiga kopparmärken eller omskapa ett par söta rosenläppar till dreglande vinpipor? Vem har sagt de skola dricka så mycket? Men två till tre glas kunna ej skada, helst göteborgska fruntimren äro till större delen bleklagda, och en droppa vin, naturen till trots, kan framlocka rosor, där annars inga finnas. Vackra rosor! Sådana kallar jag brännvinsrunor. Men efter ni änteligen vill ha purpur på deras ansikten, behöver ni bara framtoasta edra skotska artigheter: pr- and purse never failing - black c- and white tighs, m. m. Ty vilken flicka skulle icke rodna vid sådana grovheter. Varföre så rodna? - Jag har sett dem le däråt. - Och jag är i stånd att nämna både fruar och mamseller, som toastat för mig, t. ex. - - Inga exempel, slyngel! Sanningen kan sägas vid alla andra tillfällen, men när det rör ett fruntimmers heder, förtjänar minste andedräkt därutav ett par Örfilar. - Örfilar? - Ja, rätt, örfilar. - Å, vet hut! Den och den skall - Håll! Akta punschbålen - Far i huvut på dig. - Se där ligger hela glasbruket. Ha, ha, ha, vacker marknad! Vilken har rätt, min läsare? Böra ej dessa dryckesdueller straffas lika med dem som ske på klingan? Jag vet inte vilken syn är mest ömkansvärd: en slagen vältande i sitt blod eller en drucken i sina spyor. Jag har sett en toastande hjälte kunna sluka tjugu till trettio glas utan att vila mellan någotdera, och detta skall vara flickan till heder! Vem är mera ursinnig, en sådan eller Don Quixote, som fastar fyra dygn under bar himmel för sin Dulcinée de Toboso? Ack, om jag vore Celinda och min Damon sålunda bestormade sin hälsa under mitt namn; jag bedyrar han skulle ej åtnjuta en enda nådig blink, förrän alla tjugu glasen runnit tillbaka ur hans ögon i uppriktiga bättringstårar. För min del skall jag ej vända igen att smäda på detta bruket, så länge det finner försvarare. Åtminstone skall det ej äga fred här på skeppet. 1) Kinesiska sjön, varest detta skeppet måste ligga över förleden resa. 2) Toast, en sort dryckesduell, införd av engelsmännen, varuti 2 eller flere tävla om vem som skall ha den äran att vara mest full för en viss flicka.
|
|
||||||||||
