Källdokument 

Jakob
Wallenberg
Min son på
Galejan

Innehålls-
förteckning

Del II
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14

Del II

KAP. VII

VILKET TJÄNAR DET FÖLJANDE
TILL FÖRSTUGA´

Inter Sauromatas ingeniosus eram. Ovid.

Elva dygn solbrändes vi under linjen i en smäktande hetta. Förr i världen regerade hundstjärnan här i huvudet på ostindiefarare, ty de plägade döpa varannan, spela gäck och supa sig fulla, men denna gången fingo de befallning att behålla sitt vett och äro ännu allesammans vid sunt förstånd.

  Till att ersätta förlusten av dessa taskspelerier hade jag börjat utgiva veckotidningar under namn av Svedenborgska Posten. De bestodo uti varjehanda politiska och historiska underrättelser från Europa, vilka meddelades mig av några tjänstfärdige andar, som stundom uppenbarade sig uti en hytta på Finland, fordom bebodd av herr sekretarien E. Men det synes, att allt som utkommer under detta namnet nödvändigt borde misslyckas. Varken herr assessorn i Sverige eller hans andar här på skeppet njuta skrivfrihetsförordningen till godo. Verket måste stanna vid de två första papperen. 

  Emellertid gick det här som i Campio: Harlekin drar alltid någon med sig. Mitt exempel satte pennarna i gång. Bläckslussarna öppnades, och hela floder av vitterheter översvämmade både bänkar och bord. Den ene utgav en Neptuni Spion; den andre fägnade oss med Finska Posten. Somlige brevväxlade på rim, somlige började skriva romaner. Ingen namnsdag, ingen födelsestund undslapp oss utan lyckönskningar. Skaldeådran flöt så mycket ymnigare, som hon uppspäddes med racksafter. Kort sagt, var och en hjärna gick yngelstinn. Pluggen rycktes icke förr ur bläckhornet, än en bel-esprit kröp därutur.

  Men barn tröttna snart vid enahanda leksaker. Våra lärda förrådshus ramlade inom tre veckor över ända. Dock likväl uppväxte ur deras grus en ny fenix. Samtelige herrar författare överenskommo att ingå ett Vitterhetssällskap, under namn av Runio Sacrum, såsom denne svenske skalden syntes allra tjänligast till att bli deras patron. En estampe till sällskapets sigill utkastades av dess värda medlem, herr Ad. Burtz, varest bemälte Runius föreställes drucken, liggande i en rännsten, medan trenne damer visa sig ur ett fönster och be honom rimma. Oppöver dem står följande infall:

O, vilket vackert mönster!
Tre ho-r i ett fönster.

  Jag hade den äran att bliva vald till sekreterare uti gillet. Sammankomsterna borde ske två gånger i veckan, då en av ledamöterne ömsom tagen praeses hade att öppna sittningen med en skål till Runii åminnelse samt låta densamma gå bordet omkring. Sällskapets arcana vågar jag ej upptäcka, men dess övriga historia skall korteligen meddelas i mina nästa kapitler.