Källdokument 


Tillbaka till
startsidan

Jakob
Wallenberg

Min son på
Galejan

Innehålls-
förteckning


Del II
Kapitel 1
Kapitel 2

Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14

rub-ostind1B350.gif (7324 bytes)

Del II

KAP. VIII

OM DET VITTRA SÄLLSKAPET
RUNIO SACRUM

Adsit lætitiæ Bacchus dator ...

Vid första sammankomsten framställtes såsom preliminär fråga, om det ej vore ett nödvändigt sammanhang emellan hjärnans nerver och halsfibrerna? Undersöktes och befanns, att dessas torrhet hindrar de förras utspänning, följakteligen sätter dem utur stånd att verka tillbörligen; förklarades genom liknelse av en kvarn, vilken utan vatten icke kan mala, och bevisades vidare med Runii och fleras exempel. Avgjordes alltså, att snillet oumgängligen tarvar punschbålens bistånd.

  Härutav flöt naturligen det andra spörsmålet, om herrarne samteligen äga förråd av citroner, socker och arrak? Större delen svarade ja. De övrige förklarades oduktige till ledamöter uti vårt vittra gille och togo avträde.

  Detta skett, frågades ytterligare, om alla funno sig vid att skriva eller låta skriva i de ämnen, som framdeles uppgivas kunde? Bejakades allmänt, varpå sällskapet satte sig att över enskomma om lagarne, av vilka jag nämner allena de huvud sakligaste.

  § III. Nu är bordet fullsatt. Uppgifve tå praeses ett ämne, till nästa sittning. Therutöfver skrifve sedan en och hvar. Bundit eller obundit, vare val theras. Tredskas någon, plikte för sin tredskhet en båla punch.

  § V. Må ingen uteblifva, tå han af vaktmästaren kallad är, vid två boutellers vite första gången, och dubbelt opp den andra. Är han sjuk, böte en topp socker för sin sjukdom.

  § VII. Pröfve præ ses, ho priset tillkommer. Bästa afhandlingen lönes med åtta, den närmaste där intill med fyra glas.

  § X. Nu smädar en ledamot en annan. Sker thet i prosa, plikte som för uteblifvande § V. Sker thet i vers, vare saklös… m.m.

§ Sista. Såsom dryckekaret med influtna böter underhållas bör, alltså åligger hvarjom och enom föreskrefne punkter stundom att öfverträda. Gifvet Finland å mötesplatsen den 1 april 1770.

Johan Krogskylt  
Peter Kallsup 

Adam Flaskenfält
Jöns Dregelström

L. S.
Truls Bläckhorn
Sikter

  Ett så visligen inrättat samfund kunde intet annat än frambringa vackra saker, och jag skulle utvidga mig i samtelige herrarnas beröm, om ej lovsånger över levande kunde anses för smicker. Icke dess mindre bör jag anföra ett eller annat vitterhetsprov efter dem, synnerligen de som vunnit priserna.

  Första uppgivna ämnet var Kärleken i sin linda, varöver skrevs allehanda. jag meddelar de kortaste bara.

Första Devisen

Pedibus calcamus amorem.

Vad är kärlek i sin linda?
Ägget till en skorpion,
snara till att oskuld binda,
märke på ett dårhushjon.

Raggen plågas för en flicka!
Möter Astrild mig i land,
så skall jag med Bacchi svicka
piska bågan ur hans hand.

Andra Devisen

Var fågel sjunger efter sin näbb.

Jag kan väl ej så noga veta,
vad kärlek i sin linda är.
Men det minns jag, då jag var kär,
så kände jag en faslig heta,
och ville gärna se min Greta
men längre gick ej mitt begär.
      Då gissar jag, att kärlek min
      gick som ett barn i lindan sin.
Men sedan blev jag snål allt mer,
min hand i barmen ville ner,
min mun på Gretas ville hänga;
mitt hjärta börja häftigt dänga,
med ticka, ticka opp och ned.
Jag skalv uti varenda led.
      Då gissar jag, att kärlek min,
      gick som en karl i byxor sin.

  Harmas icke, min läsare. Jag smakar dessa infall likaså litet som du, men min plikt såsom historieskribent förbinder mig att införa dem. För att ställa dig till freds skall jag nu visa dig en annan, som på ett mästerligt sätt hårluggat equivoquen i den uppgivna frågan. Hans valspråk var:

Vad skulle min son på galejan?

I Cadix hände sig en gång,
att Crispin höll sin aftonsång
hos lilla donna Teodora.
Han svor han haft en rolig natt,
men kort därefter, blek och matt,
fördömde han varenda h-a.

Hör doktor! viskar han så smått,
jag har en liten skade fått,
kanske man borde den förbinda.
Jag sporde doktorn vad det var,
och feck i tysthet detta svar,
att det var kärlek i sin linda.

  Sällskapet, ehuru det väntat sig detta ämnet annorledes avhandlat, kunde dock icke annat än anse sig författaren mycket förbunden för hans läckra uttryck i en oläcker sak, tilldömde honom alltså priset, som bestod uti åtta glas bischoff, vilka vår dåvarande praeses överräckte honom med ett efter tillfället lämpat lovtal. Poeten tog dem emot med bugning och följande sång:

        Skall en vagn
        göra gagn,
bör man ofta smörja hjulet.
        Annars går 
        varje spår
krokugt, tungt och illa vulet.

        Likså bör
        strupans rör
läskas i ett vittert gille.
        Ty jag svär,
        bischoff är
bästa smörja för ett snille.

  En annan hade samma gång skrapat ihop några Rochesterska snuskigheter och ville bevisa, att kärleken icke var annat än en häftig hunger efter ett stycke vitt vackert womanflesh. Skriften var kvick nog i sin väg, men sällskapet fann sig icke föranlåtet att förvara bland dess övriga papper några lispund grovheter för två, tre kvintin snilles skull, ådömde författaren följakteligen att försona sig med ärbarheten förmedelst erläggande av två bålar punsch till nästa sammankomst.

till sidans topp

fortsättning

Herrana busar vidare med sin studenthumor. Och så längtar man efter kärleken förstås!