Källdokument 

Jakob
Wallenberg
Min son på
Galejan

Innehålls-
förteckning

Del II
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14

Del II

KAP. IX

FORTSÄTTNING OM RUNIO SACRUM

Sive recta, sive crum,
tamen est latinicum.

Jag har läst igenom mitt föregående kapitel och tycker ej om det, ty det ser mig så liderligt ut; hade därför tänkt indraga detta, om icke det skälet kommit emellan att supa är ett likaså oumbärligt ont på sjön som giftas i land. Det ena måste skaffa mod uti faror, det andra trevnad i näringar. Intetdera kan mistas. Vad är det som gör engelsmän till dristige sjökarlar? Intet annat än deras bumbertar och ölmuggar. Ser ni någon kapten ibland dem med en blekmager hy, så tro säkert att han uträttar inga underverk på djupet, men har han en näsa, så stor och rödfrasig att ni tycker hon kunde bli en reputerlig krögareskylt, då må ni ta honom för en äkta hjälte på Neptuni botten. Såsom svenskarne icke hunnit ännu att upparbeta sig till deras höjd i dryckeskonsten, alltså stå de även efter dem uti vidlöftig sjöfart. Ho kan således undra på att ostindiefarare söka styrka i bålan?

  Saken är bara den att kunna dricka med smak. Förr i världen söp man sig full på gammal ren bondska. Nu finner ni, det sker vittert och belevat. Mycket vunnet på den goda sidan! Ett ont, som icke kan avskaffas, må man åtminstone göra så drägeligt som möjligt är. Denna ädla föresatsen ansporrar vårt hedervärda gille Runio Sacrum.

  Vi skulle jag då blygas att skriva dess historia? Men min läsare, jag har två starkare skäl till att icke fullfölja henne.
1:mo har jag intet att dricka, 2:do ides jag ej. Du får alltså icke mer än på det högsta en sida till, och den tör bli så usel, att du räknar din mistning för en lycka.

  Följande vann priset vid tredje sittningen. Frågan var: Huru skall min fästemö se ut?

Devisen:

Stackars gosse! När vill du bli gift? - Vid femte sammankomsten skulle var och en säga sin huvudböjelse. Penningen hade månge anhängare, äran en, lärdom ingen. Tvenne förklarade sig för något i allt, men den, som rimmat till vällustens beröm, erhöll denna gång belöningen. Han kallade sig:

Epicuri de grege porcus

Kom, vällust, du är min gudinna,           kom, överströmma all min själ!           För dig skall blott mitt rökverk brinna,           ty annat allt är bara gräl.           Begraven i din ljuva famn jag ler åt Croesi guld och Alexandrers namn. Lät ärelystnans folk på lyckans branter klänga, sorg, avund och besvär på deras hälar hänga. Lät Harpax ha sin skatt, den är en mager tröst, han rugar själv den orm, som tår hans usla bröst. Nej, vällust, du är den, som nöjets rosor strör           på livets tistelvuxna hedar. Jag sorgfri kuskar fram på dina glada medar. Ju mer min tid är kort, ju mer han nyttjas bör.           I andra världens tysta slätter           oss ingen Cloris kysser mer.           Där vankas inga läckra rätter,           ej heller pressas druvor där.

  Dessa rim, påminte sekreteraren, kunde aldrig vara foster av en nykter hjärna, underställte alltså præ sidis nogare omprövande, huruvida man borde understödja författarens yrande snille med nya tillökningar på det gamla ruset, kunnande han för sin del ej annat än anse det för vådeligt. Tillstyrkte fördenskull, att de honom tillfallna punschpremier måtte förvandlas till en lika stor dosis vatten, såsom tjänligast för hans vimmerkantiga huvud. - Denna ömhet för en krank medbroder uttyddes såsom en grov bespottelse. Sekreterarn jagades ifrå protokollet och nödsakades värja sig bakom ett bröstvärn av tre pålagda buteljer rött vin, som till prompt utmätning överlämnades.

  På detta sättet fortsatte sällskapet sina möten inemot Kap, då dess vitterheter tillika med kvarstoderna utav rack och socker upphörde. Handlingarne avslutade jag med följande svanesång:

Nog kunde jag här tillägga berättelsen om ett par urtima tingsrätter, som under samma tid höllos över några brottmål rörande umgång med Norges döttrar m. m., men jag orkar ej. Utom dess vet jag icke, huru jag skulle utbreda ett ärbart täckelse över så mycket naturliga saker.

Claudite jam rivos, pueri, sat prata bibere. Virg.