Källdokument 

Jakob
Wallenberg
Min son på
Galejan

Innehålls-
förteckning

Del III
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15
Kapitel 16
Kapitel 17
Kapitel 18
Kapitel 19

Del III

KAP. XIII

OM DET LÄRORIKA HORNET

Den 15 juli såg jag en sjöko, n. b. på papper i en tysk resebeskrivning.

Den 16 blevo vi från altan varse tvenne tumlare, fiskar som äro märkte med ett stort horn på huvudet. De stodo uppträtt i vattnet och syntes kyssa varannan ungefär i denna ställning.

*(bild sid 115)
kommer att läggas in senare

  Jag frågade min kapten mycket enfaldeligen vad detta betydde och feck till svar, att det vore ett äkta par, som på stående stjärt skötte sin älskog, ty, tillade han, tumlaresläktet förhåller sig in coitu likasom vårt. - Därföre ser ni ock, inföll styrman, som satt bredevid, att deras äktenskap även i ett annat hänseende likna våra: jag menar, de ha horn med sig. Betrakta dem. Ju mera honan kysser sin hanne, ju högre sticker hjortmärket fram ur vattubrynen. - Ja, minsann är det så, suckade vår ärlige D. och tog sig för pannan, jag har ofta erfarit det, att när en hustru smekar som mest, så har hon skälmen i hjärtat.

  Väl! tänkte jag för mig själv. Då skall tumlaren få en plats uti min moraliska naturaliesamling. Han skall oppstoppas och sättas bland mina malefiter och hajar, med följande lärorika stenstil ingraven i hans märkvärdiga horn.

(böjd text sid 116)

  Härliga fint! Men huru skall jag förvara denna kostbara klenoden? Skall jag gömma'n i glasskåp eller lägga’n i spiritus? Nej, dessa påhitt äro numera för gamla. Jag måste vara ny. Till den ändan vill jag insvepa min tumlare i svensk uniform och behänga hans horn med ett par väl betjärade sjömansbyxor, ty där är han i sitt rätta element, åtminstone vet jag intet fodral, som passar en hornfisk bättre. På uniformen skall jag till vidare upplysning binda bröstbilden av en skogsfaun, efter de gamlas sätt föreställd med en krans lindad omkring hans bägge horn, och skriva därinunder: Surgunt in cornua lauri, det är: kvinnan är mansens ära, och på sjömansbyxorna skall läsaren finna följande minnesvers: Multa tulit fecitque puer, på svenska: sådan tröja, sådan spik. Ty medan soldaten fäktar och sjömannen seglar, så - så - Quos ego?

  Föregående händelse hade emellertid bragt talet in på giftermål. Middagsklockan ringde oss till bordet, men huru skulle maten kunna stoppa munnen i ett så nära rörande ämne? Diskursen fortsattes, och den som är nyfiken kan inhämta honom ur följande.