Källdokument 

Jakob
Wallenberg
Min son på
Galejan

Innehålls-
förteckning

Del III
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15
Kapitel 16

Kapitel 17
Kapitel 18
Kapitel 19

Del III

KAP. XVII

Desserterna fram, hovmästare! ropade den främste i laget och slöt därmed alla våra giftermålstankar.

  Desserter på sjön? frågar ni. – Ja visst ha vi det. Apelsiner, ananas, russin, pompelmosor, meloner och allt vad ni ej får hemma, kunne vi ha här. Det enda som ni törhända tycker att vi borde äga till överflöd, jag menar fisk, är just det som vi ha mest ont efter, ty detta vankas ganska sällan. Man kan i den delen lämpa till oss ordspråket om smedens märr och skomakarns hustru, vilka man säger äro städse sämst skodda, såsom vi mitt i fiskarnas rike ha minsta tillgång på fisk.

  Vi spise förträffligen väl om skeppsbord, och den som nekar det förtjänar att dö av hunger, eller, som är detsamma, vräkas in på en skeppareskuta, som föres av en räcka, ty där slipper man peta tänderna efter bringor och kalvstekar. Min son har varit på galejan. Jag feck erfara detta 1769 under min långsamma hemresa frå London. Stockfisk och ärter om middagen samt ärter och stockfisk om kvällen. Dito i går, dito i dag, dito i trenne eviga veckor hade så när förvandlat hela min varelse till en ärtgryta. Jag förgäter aldrig, huru jag i vändan gick och suckade på däcket: frå råckor, motvind och skeppskost bevare oss etc. Men nu sjunger jag ur en hel annan ton. Vid utgåendet frå Kap hade vi mellan fem och sex hundrade matnyttiga liv med oss, förutan några hästelass frukter och läckra viner. Gud signe så visst dem som släppa myntet till! Bordordning, uppassning, överflöd, allting talar till deras heder som utrustat oss.

  Vad våra besättningar angår, så hållas de överhuvudet långt bättre än andra nationers. Utom tre styva mål om dagen, består kompaniet dem två gånger tevatten, en gång brännvin och oftare, allt eftersom arbetet är svårt, t. ex. i stormväder, vid landfall och ankarens lyftande. Brännvinssignalen sker förmedelst dallring på klockan, en musik som matroserna icke ville byta bort för Stockholms bästa konserter.

  Bland annat få de ock två gånger punsch i veckan, onsdagar och söndagar kl. ett kommer buteljersmaten frå förn skyldrande med en lång kopparslev på axeln. Efter stiga tvenne armstyva matroser med en järnbeslagen balja emellan sig, så stor att ni skulle kunna dränka där den korpulentaste dragonlekamen. Denna bringas fram på halvdäck, varest dess flytande innehåll kommer att förklaras i en kort dryckesbetraktelse. Sammanringningen sker på sin vanliga melodi, och folket svärmar tillhopa, såsom flugor kring en filbunka, väntande med törstiga strupar efter några läskande prediksord. Buteljersmaten reser sig opp och börjar sin aftonsång. Hans ingång är: Kommer hit och dricker!, ett ämne som han gemenligen avhandlar i 130 delar och varigenom han tillockar sig långt flere åhörare än nånsin prästen har i högmässan, vilket ock icke är underligt, ty denne ropar tvärt om: Vakter eder för svalg och dryckenskap! Ganska olika texter, alltså ha de även olika verkan. Den förre sätter deras ben i ordning till en lustig slängpolska, den senare gör dem långlagda i synen eller lullar dem in i en andäktig sömn: klart bevis att sjömän ha mera känsla i halsen, än i hjärtat.– Var och en sticker fram sitt kärl. Somlige ha gamla trästop, någre utgrävna kokosnötter, andre åter sina hattkullar. Det är ett nöje till att se, huru deras uppsyner ljusna mer och mer. De få nog till att bli glada, men för litet till att kunna krakela. Alltså följer på dessa gästebod icke annat ont än några brorskålar eller en stojande slängdans runt ikring däcket.

  Vore jag i mitt moraliserande lynne, så skulle jag önska att alla kalas å landbacken inrättades på samma fot, ty det är ömkeligt att en värd vill mäta sin heder efter gästernas större eller mindre rus.