Källdokument  Tillbaka till startsidan Jakob Del IV |
Del IV KAP. X OM FEL I ADDERINGAR Då resande tillägga Kina 6o millioner inbyggare, mellan 20 och 60 år allena, tänker jag de räkna två- och fyrbenta tillsammans, ty huru skulle saken annars bli begriplig? Betrakta landets egentliga vidd, och säg mig var denna ofanteliga mängden skulle härbärgeras, och om ni än kunde hyra dem rum, vad vill ni föda dem med? Hela nordra delen är ju berg och skog, och den övriga kan inte vara mer än ordinärt fruktbar, så framt ni ej påstår, att Kina blivit undantagen frå jordens allmänna dom. Månne de kunna äta stenar och trän, eller månn vaktlar och manna regnar dem i munnen såsom hände uti Mosis öken? Europa, åtminstone det mesta, är väl uppodlat, och dock likväl nödsakas en del hämta näring frå andra världsparter, antingen genom handel eller utflyttningar. Skulle då Kina ensamt föda så många invånare som våra folkmyrlande europeiska stater tillsammans? Mångfaldiga omständigheter utom dess göra saken stridig. Deras onaturliga smak för sodomitisk älskog, deras lagar, som ej förbinda mannen att besöka sin hustru mer än en gång om året, ifall han så vill, deras rättighet att utkasta sina barn, deras fruntimmers hastiga ålderdom, som antingen sätter dem ur stånd att avla efter trettionde året eller ock skrämmer männerna frå dem, detta tillika med krig och uppror, som nästan städse vankas i någon av deras avlägsna provinser, talar ju högt häremot. Man kunde väl invända här deras månggiften å ena sidan och deras sparsamma bortflyttningar å andra, men dessa skäl äga ingen tillräckelig motvikt, åtminstone icke det första. Ty man behöver allena jämföra Europas folknummer med österlänningarnas för att se huru litet polygamien befordrar släktets förökande. Månn ej Tyskland är mera befolkat än Turkiet i förhållande till ländernas vidd? När var nånsin en persianinna så avelsam som en europeiska? Nej, vill ni ha er hembygd full med raska människor, så giv var kvinna sin man, ty när vi ha för mycket att sköta, blir det ej annat än stympade hastverk. Vad åter det senare beträffar, så är det sant, att kinesen gärna stannar i sitt moderland; får ej heller resa därifrån, såsom utflyttningar äro strängeligen förbjudna. En europé, som behöver folk, kan inga bekomma utan emot vederhäftig borgen att bringa dem alla tillbaka igen, varpå vi ha exempel uti en engelsk kapten, frå vilken hela besättningen hade förrymt. Denna visa statsreglan bör underhjälpa räkningen mycket, och jag skulle ta den för fullviktig, om jag ej ägde 80000 undantag i Batavia, och tör hända likså många på kusterna utav Japan, ty kineser utgöra hälften på förstnämnda ställe, och handelen har överlockat en myckenhet utav dem på det senare, till förtigande att många här såsom annorstädes omkomna på sjön. Vad anledning kunna då våra resande haft att skapa sa mycket kinesiska varelser? Jo, de fleste, gissar jag, ha sett några få rikets yppersta städer, såsom Peking, Kanton eller Nanking och därefter dömt om det övriga ungefär på detta sättet: en kvadratmil uti Nanking innehåller en million. mänskor, hela Kina består av 100 kvadratmilar, ergo 100 millioner kineser, – Vilken flod utav siffror, och vilken lycka att det ej är annat än siffror! Ty annars stode jordklotet i fara att uppslukas på en gång. Kejsarens sjörnakt räknas till 9999 segel och det på samma grund kan jag tänka, ty hur artigt stå icke fyra nior ihop! Jag nekar ej, man kan lätt bli bedragen, t. ex. när man först kommer till Kanton. Man hinner ej förr inom Bocca-tiger, än landet öppnar sig i en stor, vittfamnande rundel, full med små städer, byar och pagoder, vilka omgivas av täcka grönskande kullar och släta fruktbärande åkerfält. Älven, som leder till Kanton, omslutar i sin framfart allehanda större och mindre öar, som likna lustgårdar, och bär så till sägande en hel flytande republik uti en otalig mängd sampaner, vilka ligga rangerade i ordenteliga gator inemot staden. Detta ger mig ett högt begrepp om orten, och jag slutar därutav med skäl till en otrolig myckenhet människor. Men när jag betraktar, att Kanton är nästan hela provinsens mötesplats, dit folket strömmar från alla kanter, såsom till en allmän marknad, under européernas handelstid, så förfaller underverket. Larsmässan i Göteborg får man armbåga sig fram i trängsel, men skall jag därutav döma om stadens folkmängd? En stor del sampaner höra till långt opp i landet, och köpmännerne i Amoj, där fordom européer handlade, ha ju numera flyttat hit. Marknaden lockar svärmeri tillhopa, men när skeppen tagit avsked, finner man Kantons förstad, varest annars mesta rörelsen är, nästan tom. Orten är emellertid förträffligen väl uppodlad, och huru kan den vara annat, när man betraktar de många millioner europeiske piastrar där årligen begravas? Men lät oss inte därföre skapa kineser in infinitum. Rätta talet kan jag icke nämna, tror likväl att 60 millioner bara manbart folk, utom dem som äro under 20 eller över 60 år, måtte vara ogrundat.
|
|
