Källdokument  Tillbaka till startsidan Jakob Del IV |
Del IV KAP. VI OM FRUKTER, NUNNOR, LÖST LIV M.M.Nitimur in vetitum . . . Ovid. Pisanger finnas här i myckenhet. De växa på träd och hänga neder i klasar likasom tjocka fingrar. De smaka förträffligen men ha alldeles icke något lockande utseende, så att jag kan aldrig nog förundra mig över Eva, som härutav kunde förledas (ty detta menas överallt vara den förbudna frukten). Om jag icke övertygades om modrens nyfikenhet av döttrarnas, skulle jag tro, att hunger allena förfört henne, såsom här är ingenting utom själva växtens längd, som kan kittla ett fruntimmer. I katolska länder, där de växa, tjäna de till dessert uti nunneklostren, men med den besynnerliga försiktighet att de aldrig inskickas utan kluvne. Orsaken vet jag inte. Förmodeligen fruktar man, att någon helig Birgitta kunde sluka pisangen hel. En vacker nunna, säger Oxenstierna, är lik den förbudna frukten: Il se trouve toujours quelqu’ Adam qui en goûte. Mina reskamerater, som varit på Fyal, kunde jag förkättra, om jag ville, ty de ha tillbedit helgonens ben och läst Ave Maria med ett helt stycke sidentyg under armen. Vilket papisteri! Kokosträdet är högt och bart ända opp till toppkronan, varuti nötterna hänga som stora huvuden. Dess besynnerligheter har Osbeck beskrivit, men han nämner intet, huru artigt apor fångas däruti: den äran är min. Javanske gossar klättra opp och skära ett litet hål uti nöten, vitt i öppningen och trångare inåt. Apan kommer och är nyfiken, sticker handen dit och fastnar, ty hon har den arten, att hon utbreder fingrarna, när hon skall rycka sig lös. Så går det med småtjuvar. Hur länge de bruka handen, så stannar hon till slut i handklöverna. En sådan nöt innehåller ofta hela stopet med saft. Tvättar man huvudet därmed och lägger sig sedan att sova någre timmar i solhettan, får man ett skönt, svart och kullrigt hår, tilllika med en förryckt hjärna. En kvartermästare, som mer älskade luggen än förståndet, har proberat saken och bär ännu alla märken av sitt försök både inom och utom huvudet. Stackars tok! Månne han var en hårsmån slugare än våra fruntimmer, vilka för ett smalt livs skull snöra sig fördärvade och utsätta sig för faran att dö i barnsbörd, blott för att kunna leva lika en opp- och nedvänd sockertopp? Pompelmosor äro även en skön och läskande frukt, gröngula och stora som kålhuvuden. Två sådana har jag intagit bland mina naturalier såsom modell av jungfruernas bröst på Java. Ananas, den ljuvligaste föda härstädes, växer ungefär som våra grankottar, dock mycket större. Den smakar som vällusten; har ock samma påföljder, ty den skadar hälsan. Peppar växer här som gräs. Holländarne ha ensamme slagit under sig denna handelen både på Java och de kringgränsande öar. Stora magasiner därutav brännas årligen opp, på det varans överflöd icke måtte bringa den i vanpris. – Huru likt hund på hötappen! Vårt myckna fruktätande förorsakade oss här en märgsugande avföring, som hotade medtaga både kindben och magar. Om jag inte föresatt mig att vara fin och ärbar, skulle jag beskriva huru vännerna lossade ballasten och armbågstöttes i galleridörrarna. Men nu tiger jag därmed och beklagar allena dem, som vid slika purgerande tillfällen äga värdet i en stor buk, ty de lida rätt mycket. Så många stolgångar, så många förlorade förtjänster.
|
|
