Kapitelindelning

Källdokument

Jacob Wallenberg :
Min son på galejan

Wallenbergs kapitel är nästan alltid väldigt korta. Oftast bara en eller två sidor med reflektioner kring olika händelser på resan. För att underlätta textens användning har vi försett kapitlen i listan härunder med korta kommentarer. Märk att det är våra kommentarer och att Jakob Wallenberg inte skall lastas för dem.

Del I

Kapitel 1. Första finska tåget ifrån Göteborg till Norge
Kallelse att gå ombord.
Kapitel 2. Om Klippans behagligheter
Färden över Sigbergsliden och hur man firar med mat och dryck hos värdshusvärden Carnegie i Klippan.
Kapitel 3. Om ett besynnerligt slag skeppsråttor
Skeppet rensas på fripassagerare och somliga råttor visa sig ha ”vita strumpor och kjortlar.”
Kapitel 4. Fullt med rim
”...den vanliga sjömusiken i vindspelet: ankaret lyftes, matroserna springer runt som hästar kring en kvarn”, skriver Wallenberg och fortsätter med en dikt om skeppet Finland, fosterjorden och nyttan i politiken av att inte vara överens:
”När Rom ej trätte mer, begynnte det att falla
och England når sin höjd mitt under split och kiv:
parti är fria staters liv.”
Kapitel 5 Om vommering, vidbyxor m. m.
En ganska äcklig beskrivning av sjösjukans verkningar. Vommera är det samma som att spy.
Kapitel 6 Vars innehåll
var och en kan se, som vill läsa't
Man avseglar i december och det är fasligt kallt. Wallenberg skriver att han är ögonvittne till ”att näsorna på månge förlängs hela sex, åtta tum genom fastfrusne istappar.”
Kapitel 7 För de lärde
Författaren skriver om språkbruket ombord:
Att ta sig en Nisse och en Lasse är lika med att dricka en halv, respektive en hel jungfru brännvin.
Man skaffar ombord, d v s äter. Och vi får veta vad en hundvakt är.
Kapitel 8
Blåsigt värre förre W. och hans olycksbröder! En veckas storm norr om Skottland är inte roligt i Januari! Men ändå visar sig detta vara lugnet före stormen (eller snarare "före orkanen" som kom den 24 januari)...
Kapitel 9 Om Jerusalems jämmerliga förstöring
Finland hamnar i en orkan, men rider ut den efter ett dygn. En matros störtar från fockmasten ner i sjön och blir borta. Så samlar man pengar till hans änka och de tre barnen...
Kapitel 10 Olikt alla de föregående
Wallenberg inser vilket under det är att bara en ur besättningen omkom i orkanen. Därför skriver han en 7-versig hyllning till sin gud.
Kapitel 11 Som förtjänar att läsas, efter det är så kort
Motgångaran fortsätter... Nu är det strömmen som gör att man backar åt Norge till!
Kapitel 12 Sammanliknelse mellan staden Kongbacka och skeppet Finland
Nu är han tillbaka i sitt vanliga skämtlynne efter den religiösa utvikningen. Observera piken åt riksdagen på slutet!
Kapitel 13 Med vilket jag hoppas förtjäna vänskap av de skona, påkslängar av officerare och synen full med puder av sprätthökar
Slickande såren efter den misslyckade seglingen börjar förf. filosofera över människans (läs mannens!) natur och han drar en slutsats Sigmund Freud kommer att dra närmare hundrafemtio år senare: Sexualiteten styr allt! Här kalas det dock för "sötögat" och förtjänar naturligtvis en dikt.
Kapitel 14 Var ankomst till Norge
Tillbaka till ruta två! En "norgehistoria" på 1700-talet!
Han är inte snäll mot vårt älskade broderland och dess invånare och värre blir det i nästa kapitel...
Kapitel 15 Vårt vistande i Svinörsund
Den norska gästfriheten hyllar han, men sen blir han mansgris i kvadrat. Känsliga personer varnas! Säskilt varnas för skildringen av det tredubbla bröllopet. Observera reaktionen på predikantens moderna ickevåldspedagogik mot barnen som störde i kyrkan!
Kapitel 16 Som är det nästa efter det föregående
Han skildrar den enorma kommersen som uppstår kring båten när den ankrar upp. Sedan smyger han med en typisk politisk palmflett för att dessa stackars norrmän ska ansluta sig till Sverige istället för Danmark...
Kapitel 17 Om en rar fisk
Man går på s(j)äljakt, älgjakt och kapitlet avslutas med att förf. försöker hjälpa Linné. Vem var biskop Pontoppidan? Vem är Kraken?
Kapitel 18 Företal till den gunstige läsarn
Wallenberg räknar upp och kritiserar ett antal ostindiefarare som skriver om sina resor. Hans bok ska bli något helt nytt...
En del andra författare nämns också. Vilka var de?
(Ni skriver, vi lägger in det här!)

Del II

Kapitel 1 Andra finska tåget ifrån Norge till Godahoppsudden
Rötpest ombord, men bara sju personer dör. Kapten Ekeberg, idolen, låter bygga en ny stor roddbåt på däck. Den gamla slogs ju sönder i orkanen.
Och så passerar man Kanarieöarna.
Kapitel 2 För främlingar som önska bese Finland
På dessa breddgrader är det härligt att segla så här års. Wallenberg njuter i fulla drag och passar på att beskriva vardagslivet ombord genom att promenera längs däck. Men varför får man inte gå till "gallion"? Svara gärna till vår webboard om ni får reda på det!
Kapitel 3 Som börjas med 11 000 jungfrur och slutas med slagsmål
Här har dom det långtråkigt ombord och sysslar med att dricka skålar för än det ena än det andra. Men som vanligt hinner vår författare med att ge sig på en svensk ovana. I detta fall blir det vanan att likt engelsmännen "dricka toast". På den här tiden var det en slags "snapsduell". Begreppet "Toastmaster" finns ju kvar i svensk borgerlig festkultur fortfarande.
"Wilkiska oroligheterna" i London, vem vet något om dom? Skriv och berätta!
Kapitel 4 Början till en härlig naturaliesamling
Wallenberg driver med den tidens iver att samla på djur och växter från alla världens hörn (t.ex. Linné). Som vanligt ordnar han en social och politisk satir som slutkläm på det aktuella ämnet. Observera första stycket där man anar den kommande franska revolutionen (1789)!
Kapitel 5 Bihang till det föregående. Om havsvargen
Här fångar man en jättelik haj av okänt slag. Sedan redogör W. för djurplågeri i den högre skolan.
Via den dubbla penisen (behöver nog utredas av någon!) och hajens därmed misstänkta natur, kommer han osökt över på danska (jydske) vrakplundrare vid Skagen. Vi har ju redan tidigare märkt att danskarna inte står särskilt högt i kurs hos vår författare.
Vem var Corydon?
Kapitel 6 Märkvärdig träffning mellan skeppet Finland och en sjörövare.
Handlar mycket om hans gamla farfar som krigat tillsammans med Karl XII och gubbens syn på hur man borde bete sig i strid. Det kommer på tal när man möter sjörövare och förbereder sig för strid…Sjörövaren har kvinnor ombord!!!
Kapitel 7 Vilket tjänar det följande till förstuga.
Det är långtråkigt ombord igen. W. och hans kompisar hittar på än det ena än det andra…
Kapitel 8 Om det vittra sällskapet Runio Sacrum
Herrarna busar vidare med sin studenthumor. Och så längtar man efter kärleken förstås!
Kapitel 9 Fortsättning om Runio Sacrum
Fler livliga beskrivningar över hur det går till när deras pojkklubb har möten!
Kapitel 10 Vars innehåll jag skall säga, när det är skrivet
Kapten C.G. Ekeberg befälhavaren ombord på skeppet Finland, hyllas som en framsynt "upplysningsman". På vår hemsida har han ritat många av kartorna och teckningarna.
Kapitel 11 Ankomsten till Kap
Man anländer till Kap. Hur angör man en hamn när man inte har några sjökort. Gör man som bröderna Bertze eller…?
Kapitel 12 Som har kostat mig mer möda till att skriva, än det kan kosta er till att läsa
Första svenska skeppet någonsin! Det får ju bli en dikt naturligtvis, av den något självironiske författaren. Och så börjar han beskriva holländarna som trots allt står ut här nere, vilket inte "de klemiga portugiserna" gjorde. De var de första européerna på Kap.
Kapitel 13 En hastig blink på Kap och Sverige tillika
Besvikelsen över Kaps natur får författaren att beskriva vad han tycker är så bra med Sveriges natur.
Kapitel 14 Ett ord till häcklare
I det här sista kapitlet på det "andra tåget" för skeppet Finland, bemöter Wallenberg all möjlig kritik som han kan tänka sig att få för sin bok. Kapitlet säger mycket om författarens samtid och hur man såg på "moralen". W. försvarar sig som vanligt elegant, framför allt genom att hänvisa till människans natur och verkligheten ombord.
Det finns gott om personer och saker som behöver förklaras! Lycka till! Vi lovar lägga in era förklaringar här på sidan efter granskning.

Del III

Kapitel 1 Tredje finska taget ifrå Kap till Java
Här får vi en hyllning av sjömannen och en fantastisk beskrivning av hans roll i samhälletmaskineriet.Trots namnet på kapitlet så hittar man här början på den intressanta beskrivningarna av det umgängesliv som en liten del av besättningen: superkargörerna, assistenterna, kaptenen, skepspredikanten, ägnade sig åt under tre veckor i själva staden Kap.
Kapitel 2
Men dit var det en dagsritt på dåliga vägar. W.ger oss en livfull skildring av landresandets mödor och prisar fosterlandet förstås. Finns Muisenburg idag? Där böt dom hästar då för drygt 200 år sedan.
Kapitel 3 Må ej läsas av dem som vilja skratta
Vi börjar med statsbegravning och slutar med kritik av kalvinisternas (holländarnas) begravningsritual. Nej tacka vet jag lutherdomen tycks författaren lättad sucka…
Kapitel 4 Strösaker om staden Kap
Intressanta detaljer om hur samhället på "hoppsuddan" är organiserat. Dessutom beskriver han de olika typer han möter, som vanligt mycket oförblommerat.
Kapitel 5 Fortsättning
Ömsom ris och ömsom ros för holländarna på Kap. De granskas ur alla möjliga aspekter, alltifrån ekonomisk duglighet och hygien, till vanan att och lägga upp fötterna på stolar.
Kapitel 6 Avhandling om skönheter
Man måste ha "mullvadsögon" för att inte fatta hur fantastiska svenska fruntimmer är i jämförelse med all annan kvinnlighet på vår jord. Det tar man en dikt på så klart.
Kapitel 7 Om den musikaliska mamsellen
Vilka instrument flickor bör spela har W. inte förvånande mycket bestämda åsikter om.
Kapten Ekeberg, upplysningsmnannen, tycks vidare uppskatta en svart musikant ("en svart lurvig virtuoso från Blåkulla") mer än en vit.
Kapitel 8 Ett piller för mine landsmän
"Svenskar anpassar sig alltid efter den kultur dom vistas i …". Detta irriterar Wallenberg mycket. Det finns nämligen risker med att kyssa på kinden som holländaren gör. Man kan råka ut för att den kysstas "murskna tänder fastnar en på läppen"!
Kapitel 9
Å vilket party!
Wallenberg beskriver kvinnor på sitt vanliga mycket kritiska och kräsna sätt. Vidare klagar han på sina landsmän som verkar leva efter den idag kända devisen:"Det dom har det har dom i Lissabon!".
Dessutom som vanligt mängder av intressanta iakttagelser.
Kapitel 10 Nyttigt att läsa för alla sjögalanter
Mera pikanta erfarenheter från balen och en språkkurs i upprörd kvinnlig holländska för den som vill.
Dessutom en del om sällskapshundar, plus en fullständigt makalös friardikt (satirisk), enligt uppgift skriven av en kamrat till författaren.
Kapitel 11 Om Sigonius och Hasenskräck
Kapten Ekeberg ritar kartor och samlar örter när han är ledig. En holländsk "sjuktröstare" nagelfars av vår stränge författare. Men vilka var Sigonius och Hasenskräck? Skicka in svaren så lovar vi länka här på sidan.
Kapitel 12 Oxeaden eller Vördsamt äreminne över vår noska oxe, den välbereste herr Rölle, som avled i junio 1770, och jordfästes i våra magar samma år
Den sista norska oxen slaktas och hyllas naturligtvis med en dikt med många eleganta slängar. Kolla särskilt 2:a versen. Dessutom är Rölles (=oxen) öde ett bra exempel på de olika stadierna i en tjurkalvs liv i det gamla bondesamhället. Vem reder ut detta och redovisar digitalt till oss. Vi publicerar det här!
Kapitel 13 Om det lärorika hornet
Kapten Ekeberg undervisar igen… Den här gången om erotik
Kapitel 14 Allom dem till tjänst, som gilja gå
Hur ska man bäst välja ut sin livskamrat? W. kommer med ett mycket radikalt förslag!
Kapitel 15 Bör läsas i en andedräkt med det förra
När man sedan väl gift sig gäller det att sköta om sin familj. Observera att hela gruppen kring detta läromedelsprojekt som "en man" tar avstånd från detta kapitel i boken och de slutsatser som dras däri!!!
Kapitel 16 Ett stycke av samma stuv
Det blir bara värre och värre… Nu får Stig Larssons historiske föregångare komma till tals. Och han följs i sin tur av en våldsförespråkare, som dock modererar sig något mot slutet av sitt förskräckliga inlägg.
Kapitel 17 Långt mindre än punschbaljan som det handlar om
Här handlar det mycket om maten ombord. Även den vanliga besättningens faktisk.
Kapitel 18 Ankomsten till Java
Sex veckor till sjöss – nu siktar man Java. Wallenberg får paradisassociationer och börjar se världen som en jättelik fabel.
Kapitel 19 Redogörelse
Det här kapitlet handlar om hur sjömän bör vara uppfostrade och hur dom är enligt författaren. W. förklarar krig mot den sämsta sortens sjömän som han kallar "sjöbönder". Bönder stod tydligen inte högt i kurs hos vår författare! Sist naturligtvis en passus om hur bra sjömännen är på den här båten och särskilt då förstås – Kapten Ekeberg.

Del IV

Kapitel 1 Fjärde finska taget ifra Java till Kina
Är Wallenberg rasist? Här kallar han javaneserna för "tvåbenta markattor". I nästa stund suckar han när han får veta att holländska garnisonen endast har två riktiga "muskedundrar" och sex sablar: "Mera behövs ej för att hålla några tusende javaneser i tyglen. Så usla äro människorna utan seder och vetenskaper. Han är sammansatt! Eller också är det vi kallar rasism en 1800-tals konstruktion.
Islam, som W. kallar för den "mahometiska religionen", får sig också en skrapa.
Var låg ryska fånghuset i Göteborg? Ni skriver, så lovar vi att publicera!
Kapitel 2 Fortsättning
Här träffar patrioten Wallenberg en svensk som "förlupit fosterlandet" och dessutom vågar kritisera det. Att adelns privilegier är helt fel, så långt är de båda överens, men sen är det slut…Svenske korpralen har en fru! Är Wallenberg rasist?
Kapitel 3 Vidare om korporalen
Många spännande detaljer, alltifrån hur ett harem (seralj) fungerar, till en biblisk förklaring till varför européerna behärskar världen. Här kommer också plötsligt ett anti-imperialistiskt upprop från vår 1700-talsman.
Kapitel 4 Varuti lär komma ett eller annat ord om älskog
Kaka söker maka! Wallenberg kämpar förtvivlat för att styrka sig i sin tro att svenska flickor är det ända för honom!
Kapitel 5 Naturalier, samlade på Java
Wallenberg fortsätter sin sociala analys och hoppar fullständigt halsbrytande fram och tillbaka mellan människo- och djurriket. Intressanta "korsningar" finns också med.
PK (politiskt korrekt) kan man verkligen inte beskylla W. för att vara!
Kapitel 6 Om frukter, nunnor, löst liv m.m.
Här är vår författare fräck! Särskilt mot nunnorna…
Hur man skaffar sig krulligt hår och blir galen på köpet får vi också veta.
Var ligger Fyal och vad har det med "sidentyg under armen" och Ave Maria att göra? Kan någon ta reda på det!
Kapitel 7 Ett skutt över åt Kina
Arbetsledning på 1700-talet – "hurra för en Lasse"(helstop brännvin).Har någon hört talas om styrman Stiernlöf efter detta? Äntligen framme i Kanton!!!
Kapitel 8 Fortsättning av fjärde finska tåget
I Wampo återser man sin konvojkamrat skeppet Prins Gustav. Festligt värre när de andra 23 skeppen hälsar nykomlingen med saluter. Här håller europeerna sams och är vänner, istället för att bråka som de gör i Europa.
Kapitel 9 En släng på Jesuiterna
"Kineseriet" – den stora beundran i Europa på 1700-talet för allt kinesiskt – kritiseras av Wallenberg. Det är jesuiternas, missionärernas fel!
Kapitel 10 Om fel i adderingar
Är man så förtjust i analsex som kineserna så kan väl inte befolkningen bli så särskilt stor heller, argumenterar Wallenberg.
Han ser också på Kina i nationalekonomiska termer. Att han är påverkad av merkantilismen märks när han skyller det blomstrande kinesiska samhället på alla de "många millioner europeiske piastrar där årligen begravas".