Ostindiska
importen:
Teéts historia
Linné om the
Kryddorna
Göteborg på
1700-talet
Sverige och
Världen på
1700-talet
|
I ett flertal
utländska böcker som behandlar kaffets historia kan man läsa att kaffet introducerades
i Sverige år 1674. Var och hur förtäljer inte böckerna. Den förste svensk som man
verkligen vet har smakat på kaffet är Claes Rålamb, som var Karl X Gustavs sändebud i
Turkiet 1657. I Turkiet fick han vid ett flertal tillfällen smaka på den exotiska
drycken.
För övrigt var det i slutet av 1600-talet som kaffet blev vanligt inom Sveriges
gränser. Göteborgstullens papper från 1685 visar att någon det året tog in ett halvt
kilo kaffe. Det är första gången man säkert vet att kaffe kom till Sverige. Tre år
senare fanns kaffe med i apotekens prislista.
År 1717 började kaffet att flitigt figurera i de svenska tullräkenskaperna. Till en
början var det bara män som drack kaffe. Den som satte fart på kaffedrickandet var Karl
XII. Det var under fälttågen i Turkiet som han lärde sig tycka om kaffe och Karl XII
hade med sig en turkisk kaffekokningsapparat till Lund 1716.
Kaffe hus
De första kaffehusen uppstod i hamnstäderna och var mycket enkla lokaler som främst
besöktes av sjöfolk. I så kallade bättre sällskap undvek man att använda sig av
ordet kaffehus, eftersom man ansåg att dessa var hemvist för liderlighet och dåliga
seder. Kaffehusen började växa upp i Stockholm och år 1728 fanns det 15 stycken.
Jämfört med övriga huvudstäder i Europa var denna siffra låg, t ex i Paris vid denna
tiden fanns det 300 stycken.
Kaffehusen låg ofta i husens övervåningar och besöktes bara av män. Kaffehusen var
samlingsplatser för litteratörer, politiker och andra intellektuella, det fördes
livliga diskussioner och man spelade kort. De förnämsta låg vid eller i trakten av
Stortorget och Riddarhustorget. Dessa bättre kaffehus var närmast ett slags klubbar,
även om dem var öppna för alla, och de hade rykte om sig att vara tillhåll för unga
snobbar utan arbete som fördrev tiden med kaffepimplande och fåfängt prat.
Kaffet blev under de närmaste åren mycket populärt bland stora delar av befolkningen,
framför allt i dem borgerliga kretsarna.
Kaffeförbud
Svenskarna drabbades av sitt första kaffeförbud på grund av en politisk tvist. Tidigare
dracks det mycket brännvin, representanter för adel, präster och borgare lyckades
genomdriva ett förbud mot brännvinsbränning, till böndernas stora förtvivlan. Dessa
hämnades genom att genomdriva ett kaffeförbud.
Flera kaffeförbud infördes under 1700-talets senare hälft. År 1747 ålades
kaffedrickare att betala en särskild skatt. 1756 förbjöds all konsumtion av kaffe,
vilket resulterade i vinstgivande smuggling. Ett nytt förbud utfärdades 1766. Detta hade
lika liten effekt som tidigare och då kaffedrickarna hade blivit så många att de
utgjorde en folkopinion, upphävdes förbudet 1769 och man införde kaffetull i stället.
Kaffet var en lyxartikel som onödigt belastade importen ansågs det. Trots förbuden
ökade konsumtionen och kaffedrickningen var vid 1800-talets mitt utbredd också bland
lantbefolkningen. Det sista förbudet upphävdes 1822. Under 1900-talet har kaffet i
Sverige varit ransonerat under 1:a och 2:a världskrigen.
Konditorier
I början av 1800-talet gick det allt sämre för kaffehusen och de fick dåligt rykte. I
stället blev det modernt att gå på schweizeri eller konditori, en blandning av kaffehus
och sockerbagarbod. Där var de söta bakverken lika viktiga som kaffet. Kvinnorna börjar
bli ofta sedda gäster och det blev ett uppskattat söndagsnöje för hela familjen att
"gå på kondis".
Dricka kaffe hemma
I början av 1700-talet dracks kaffet i dem välbärgade hemmen i städerna. På
landsbygden spred sig kaffedrickandet långsammare. Dem enda som drack kaffe på landet
var de förmögna, och då endast vid högtidliga tillfällen när man fick "stor
främmande i från stan".
I slutet av 1700-talet hade kaffedrickandet ökat och även dem lägre klasserna, arbetare
och bönder drack kaffe i stora mängder. Kaffet ansågs till en början vara en
fruntimmers dryck men blev efter hand en allmän morgon- eller förmiddagsdryck. Senare
blev eftermiddags kaffet ett vanligt mellanmål och numera är kaffet ofta en ersättning
för middagens efterrätt.
Kaffesurr
Eftersom kaffebönorna var dyra och det ständigt förekom förbud blev det vanligt med
kaffeersättningar. Det äldsta ersättningsmedlet är cikorian, ett "kaffe" som
är tillverkat av säd som rostas med en särskild metod. Andra vanliga surrogat är råg,
vete, korn, ärtor, ekollon, äpple- och aprikoskärnor, sockerbetor och maskrosrötter.
Skadligt eller välgörande?
Många europeiska läkare har sedan 1570-talet varnat för kaffet och bland annat sagt att
det orsakar sömnlöshet och impotens. Faktum är att det ohälsosamma kaffedrickandet
vidtog i slutet av 1800-talet när kaffe kokades på gammal sump i var stuga och många
barn i fattiga familjer uppföddes på kaffelank och bröd. Omkring 1900 hyste man
allvarliga farhågor för folkhälsan och kaffets skadeverkningar. Kaffet har inga
skadeverkningar men det framgick av en utredning som gjordes 1912 att missbruk förelåg.
I dem lägre samhälls skikten användes kaffet som en betydande del av barnens kost
eftersom det dövar hungerskänslan. Det användes som en ersättning för bland annat
mjölk då det rörde barnen, och för lagad mat då det gällde vuxna.
Rosta och mala kaffe
Att köpa färdigrostat och malet kaffe är ett 1900-tals påfund. Tidigare köpte man
bönorna och rostade dem hemma, i stekpannan på spisen eller i en blecklåda med lock
över den öppna elden. En annan variant var den mer utvecklade runda pannan med vev som
rörde runt bönorna så att man fick en jämn rostning.
Mortel eller kaffekross med rullande hjul användes i äldre tid för att krossa bönorna.
Kaffekvarn började användas på 1700-talet. Vanligast är den fyrkantiga modellen med
låda för det malda kaffet.
Koka eller brygga?
Kaffet tillagas i Sverige antingen genom kokning, som är den äldre metoden, eller
bryggning, som blev vanligt i slutet av 1800-talet. Kokningen skedde i en kittel som även
fungerade som serveringskärl.
Kaffepannan - kaffekittel, kaffepetter
har haft många namn
och ändrat utseende allt sedan 1700-talet. Första gången kaffepanna nämns bland
hushålls föremålen är i en auktionsförteckning från 1709. Det vanligaste materialet
var koppar i de pannor man kokade kaffet i ända in på 1900-talet, då aluminium blev ett
alternativ. Kaffepannan var under 1700-talet en exklusiv produkt som inte fanns i många
hem.
Typiskt för 1700-tals pannorna är att de är ovala och låga och har kraftiga
hankfästen. De tidiga 1800-tals pannorna är runda och har liksom 1700-tals pannorna
pipen fastsatt med klamrar och slaglod. Man ser en gulaktig rand runt pipen av den gula
lödmetallen och karakteristiska flikar där kopparplåten klippts upp för att flikarna
skall "klamra" om varandra före lödningen. De senare 1800-tals pannorna har
fals runt pipens fäste. De tidigaste 1800-tals pannorna har hankfästen som baktill är
hjärtformade och framtill går ned i något som liknar en hästsko. Senare blir de mera
långsträckta och vid århundradets slut görs dem raka och rektangulära.
Kaffepettern på tre ben, var framförallt vanlig på landsbygden och användes över
öppen eld. När järnspisarna efter 1870 blev allt vanligare ersattes pettern av pannor
med fals, som var avpassade för spisarna.
Serveringskannor
Serveringskannan var finkannan som kaffet hälldes upp i när man fick gäster. Man valde
ett så dyrbart material man hade råd till. Kannor av silver var finast och
dyrast. Men de flesta fick nöja sig med enklare material som mässing och koppar,
men då efterbildade man gärna silvermodellerna. Vanligast var den raka cylindriska med
rakt skaft, den gustavianska modellen, som var modern i slutet av 1700-talet men
tillverkades under hela 1800-talet.
Försilvrade kannor fick ofta ersätta det riktiga
silvret under senare delen av 1800-talet, då man hade uppfunnit galvaniseringsmetoden.
Porslinet var under 1700-talet nästan lika
dyrbart som silvret. Men under 1800-talet blev det allt vanligare med porslin. Gustavsberg
och Rörstrand tillverkade kaffeserviser. Kaffekannor importerades i från England och
Tyskland. De tyska kannorna från senare delen av 1800-talet utmärker sig för en
guldglittrande krusidullstil med massor av blommor.
av Susanna Lagerberg

History: coffee is introduced in Sweden
Summery i English
by Mai Nestor,
SP3B Eng C,
Schillerska
In
several foreign books on the history of coffee, it is mentioned that
coffee was introduced in Sweden in 1674.
It is believed that the first Swede that is known for have being tasted the
coffee is Claes Rålamb, who was the envoy of Karl X Gustav in Turkey 1657.
At that time in Turkey, the king was introduced to taste the exotic drink on
several occasions.
It was in the end of the 17th
century that the coffee was being imported. Some papers from the customs of
Gothenburg in 1685 show that somebody the same year brought in 1,5 kg. It is
the first time we know for sure that coffee was brought to Sweden. Three
years later coffee was found in the pricelists of the pharmacies.
In 1717 coffee started to appear
regularly in the Swedish customs. In the beginning, only men drank coffee.
The person who started the coffee drinking was actually king Karl XII. It
was during a battle in Turkey that he learnt to appreciate it and Karl XII
brought a Turkish coffee maker to Lund in 1716.
Coffee House
The first coffee house was opened in the seaports and the premises were very
simple, They were mainly visited by locals or sailors. In so called better
companies the word Coffee house was avoided, because it was considered to be
connected with suffering and bad manners. The coffee houses started to
develop in Stockholm and in 1728, the number was 15. Compared to other
capitals in Europe this number was low, in Paris for instance, there were
300 at the time.
They were often located on the
second floor of the buildings and were only visited by men. It was a place
where authors, politicians and other intellectuals gathered, led wild
discussions and played cards. The noblest coffee houses were situated near
the places of Stortorget and Riddarhustorget in Stockholm. These better
Coffee Houses were more or less like clubs, which were open for everybody,
but had the reputation of being a place for young brats without occupation,
spending their time with coffee drinking and vain talking.
Soon coffee became extremely popular
among huge parts of the inhabitants, especially in the bourgeois circles.
Coffee Ban
The Swedes struck their first coffee ban on account of a political dispute.
Earlier, snaps was a common drink, and representatives of the nobility,
priests and burghers succeeded in enforcing a coffee ban.
Since coffee was a luxury article it
had a bad impact on the trade balance. Several coffee bans were issued
during the middle of the 18th century. In 1747 the coffee
drinkers were ordered to pay a special fee. In 1756 all consumption of
coffee was banned, which resulted in a profitable smuggling. A new
prohibition was issued in 1766. This had the same small effect as before and
as the coffee drinkers have become so many that they constituted a public
opinion, the prohibition was revoked in 1769 and instead they introduced a
customs duty.
The consumption of coffee kept
increasing and soon it was spread among people on the countryside. The last
ban was abolished in 1822. During the 20th century, coffee in
Sweden has been rationed during the great wars.
Cafés
In the beginning of the 19th century the coffee house gained less
popularity and started to get a bad reputation. Instead it became trendy to
visit a Schweizerei or a patisserie, a mix of a coffee house and a bakery.
There, the sweet pastries were as important as the coffee. The women could
more often be seen as guests and a highly appreciated Sunday pleasure would
be to go to the “kondis” with the whole family.
Drinking coffee at home
In the beginning of the 18th century coffee was drunk by the
wealthy houses in the cities. On the countryside though, it took some time
to spread the coffee drinking. The only ones who drank coffee on the
countryside were the well-to-do and only during solemn occasions when they
had important guests from the city. Later even the lower classes, such as
workers and farmers drank coffee in vast amounts. From the beginning it was
considered a “woman´s beverage”, but became with time a morning or noon
beverage. Later on, the evening coffee was a common between meal
drink and nowadays coffee is often a replacement of the dinners’ desert.
Coffee curiosa
Since coffee beans were expensive and bans sometimes occurred, it was
sometimes replaced by other ingredients. The oldest replacement was
Cikorian, a “coffee” produced by grains and roasted with a special method.
Other common substitutes are rye, wheat, barley, peas, acorns, apple and
apricot seed, sugar beets and dandelion roots.
Harmful or useful?
Many European countries have since around 1570 been warned about coffee and
it has been said among other things that coffee drinking could cause
sleeplessness and impotence. The fact is that the unhealthy coffee drinking
started in the end of the 19th century when coffee was made of
old coffee grounds in poor families with many children.
In the turn of last century the
authorities were concerned about people’s health and they feared that coffee
drinking could be harmful.
In an investigation made 1912 it was
stated that an abuse existed. In the lower social classes the coffee was
used as a significant part of the children’s diet since it reduced the
hunger pains. It was used as a substitute for milk for the children, and
replaced cooked food to the adults.
By Susanna Lagerberg |
|
Kafferostare att hålla över
öppen eld. För att bönorna skulle bli jämt rostade var man tvungen att skaka den ofta.
Kafferostare
att använda på en vedspis.
"Kaffeskura",
en enklare kaffekvarn av trä.
Den vanligaste modellen av Kaffekvarnar
var den fyrkantiga typen.
"Kaffepetter"
med ben och handtag i gjutjärn var klassikern i det svenska köket. Så länge som man
fortsatte att laga mat över öppen eld användes denna modell.
Kaffepanna av
koppar. Ställdes på en trefot eller hängdes i en krok över elden. Den typiska
1700-tals modellen var oval.
När vedspisarna kom i mitten
av 1800-talet utrustades kaffepannan med fläns för att passa spisen.
|
|
Källor är hämtade från:
Bringéus, N-A.; Arbete & redskap, s. 305f., Lund 1976.
Fredlund, J.; Så levde vi, s. 55-61, Uppsala 1971.
Swahn, J-Ö. & Thell, H.; Bondelif - vardagsvärv & helgdagsvila, s. 69.,
Portugal 1984.
Wilton, S.; Kaffe, s. 63-69., Stockholm 1967.
Vill du läsa mer?
Philippe, J.; Varifrån kommer kaffe, Rabén & Sjögren 1971. Bra bok för
yngre!
Carlsson, S. & Rosén, J.; Svensk historia 2, 3:e uppl., Stockholm 1970.
Schivelbusch, Wolfgang 1982; Paradiset, smaken och förnuftet. Njutningsmedlens
historia. Bokförl. ALBA
|
|