Tillbaka till
startsidan 

Ostindiska importen:

Kaffet introduceras i Sverige

Teéts historia

Kryddorna

Göteborg på 1700-talet

Sverige och
Världen på 
1700-talet

av Carl von Linné år 1746
Transkriberat av Susanna Lagerberg

THEE (Thea) är en Chinesisk och Japonisk dryck, som ej allenast brukes allmännt nu i Swerige, utan mäst öfwer hela Europa. Denna dryck har länge warit brukelig i China; men ej förr än midt i förra Seculo warit antagen här i Europa. Ty åhr 1641, war densamma icke kommen til Holland, ej eller åhr 1660 til Frankrike. Orsakerne, at Thée blifwit emottaget af Europaeerne såsom en Pandora af himmelen, har icke allenast det giordt, at denne dryck blifwit lärd af Utländske, och kommet altså först at allena kunna egas af de förnämare, hwilka alltid efter-apas af de sämre; utan det woro wärkeligen Medici här till mycket orsaken, som denna dryck i begynnelsen mer uphögde, än de bordt giöra. Jonquet sade, at Thée war en gudomelig ört, född af Phoebus, utaf hwilken hon fådt en sådan Ambrosisk saft, at den som hänne drucke, må säkert tro sig blifwa åldrig. Tulpius sade, at ingen ört war hälsesamare än denna, til at gifwa en hög ålder, och at förtaga alla krämpor; och at den som drack denna, kunde waka så mycket han wille, utan at blifwa afmattad. Bladen woro nyss inkomne til Europa, då Bontekoe, som hade mycken credit i Medicinen, redan fådt den sats, at ju mer bloden upspäddes och ju tunnare han altså blefwe, desto lättare skulle han kunna löpa genom de fina ådrorne: råder fördenskull, at man skall dricka Thée så mycket man någonsin kan, begynnades med 8 eller 10 kåppar, och hålla därrmed uti, så länge magen kan emot taga och blåsan släppa ifrån sig. Och det morgon och afton, natt eller dag. Huru Thée uti China är upkommet, är nog owisst. Det berättas, att en helig Eremit, som länge lefde i China utan sömn, ändteligen en gång somnade, och därmed trodde sig mycket hafwa syndat; skar därföre af sina ögnelåck, at han alltid wakande kunde hafwa Gudeliga speculationer; och af dessa ögnelåck säljes Thée hafwa upwuxit. Hwar om med mera kan ses Kaempfers tractat, som Théet fram för andra bäst i sielfwa China beskrifwit. Théet är af många slag, men bladen plåckas dock alle af enahanda träd, och differera allenast til tiden af åhret på hwilken de afplåckas, til orterne hwar Théet wäxer, och til bränningen huru det rostas. Wäxten, af hwilken Thée-bladen tagas, är en buske, som hafwer blad stora som porss, men slätare; blommor nästan lika små rosor; och där-efter en torr frukt, med 3 stora frön uti.

Simon Pauli, en Med. Professor i Köpenhamn, trodde, at Théet war intet annat än wår porss, hwars blad för-ut en gång legat i warmt watn at utdragas, och sedan blifwit torkade; förundrade sig således, at hela Europa kiöpte porss-blad ifrån China. Men han bedrog sig. Thée-trädet är af det slägte, som har något skadeligit uti sig, så at där det drickes opraepareradt, bryller det hiernan och giör en wimmelkantig, såsom wissa gifft; men denne skadeliga egenskapen förekommes där igenom, at färska bladen lägges i en stor panna öfwer elden, röras omkring, och medan de ännu äro swettige, rullas imellan händerna; hwarigenom en stor del af krafften förgår; dock icke så aldeles, utan sedermera förswinner efter handen; hwarföre ingen törs dricka det Thée, som icke legat et helt åhr. Théet smakar wäl förr än det blifwit åhrs gammalt, mycket delicat; men giör confusion i hiernan, förswagar nerverne, och giör hela kroppen darrande. Hwarföre ock japoneserne sielfwe aldrig töras dricka färskt Thée, därest de ej blanda åtminstone en del gammalt Thée där uti. Thée och Caffé hafwa upkommit hos de Nationer, som icke sielfwa egt godt wattn; ty et hårdt ler-blandadt och med annor oart upfyldt watn låter aldrig dricka sig utan gravation; men när man lägger Thée där-uti, som förändrar smaken, kan det lättare drickas, hwad smaken angår; men om det därföre blir hälsosammare, lemnes där hän. Torde altså Thée wara angelägnare uti Holländskt än Swenskt wattn.

Den som will rätt weta hwad Théet har för wärkan på wår kropp, han bör märka, at thée-drycken består af warmt watn, af rostade thée-blad, och af raffineradt såcker. Kallt watn är alla diurs dryck, jämwäl ock de wilda Nationers, och mäst deras som lefwat mycket länge. Warma wätskor brukar endast människan. Katten går omkring en warm wälling; swinen dra hasarne äfter warm draf. Warmt watn giör hårdaste sål-lädret löst som en skinn-lapp. Hwad är då underligit, at warma Thée-watnet så mycket förtager appetiten, som kallt watn ökar den samma. Hwad är underligit, at Holländske qwinnfolken, efter sit myckna Thée-drickande, hafwa lösare hull och blekare ansichte. Monne något annat är orsaken, at hwita Flussen är mer gängse hos de förnämare, som sittia stilla och dricka Thée, än hos bond-hustrun som arbetar och dricker kallt. Prof. Hermann i Leyden och wår D. Grim, som begge länge wistats i Ost-Indien, hafwa märkt, at de som druckit mycket Thée, hafwa blifwit utmärglade såsom af en hectique. Warma watnet fördärfwar wår mage, giör mat-leda, och wäder; det giör hela kroppen slappare, at han af minsta owäder mår illa, såsom en hund. De gamle drucko warmt watn såsom wi wårt Thée; hwars dygder Hippocrates har besrifwit, som säger, at det giör kiöttet i kroppen löst, nerverne slappa, hufwudet dummt, och kroppen matt. Plinius säger, at warma drycken begynte brukas af de siuka, och continuerades af de förnämare. Och Claud. Caesar hade hierta, at förstöra och öfwer ända kasta alla thermopolia och de hus i Rom där warmt watn såldes och dracks. Wi tro, at warma Théet skiöljer bloden, förhindrar stenpassion, gicht, podager, och dylika krämpor. Det är wisst, at Thée ingalunda giör sådant grus i kroppen. Men det warma watnet slappar likwäl hela kroppen, tand kiöttet blir löst, det wäxer grus på tänderna, som intet ses hos dem som dricka kallt watn. När niurarne bli slappa, då genereres där sten. Podager kommer intet giärna i föttren, förr än kroppen blir förswagad; och de saker som skola praeservera ifrån sten och podager, måste nödsakeligen styrka, men intet förslappa senorna.

Såckret är wäl et angenämt och hälsosamt ting för kroppen; men det måste raffineras med kalk-watn, som har helt annor effect på oss än såckret, och hwar af mycket skier i kroppen, som wi intet giärna skulle ärna honom.

Efter som Théet förswagar nerverne och hiernan, hwilket sielfwa Chineserne tilstå; så är icke underligit, at Thée länge och mycket brukadt, giör en darr händt; hälst där det skall drickas med hett watn. Så medgifwa ock Chineserne sielfwa, at Thée drickandet skadar i ögon-passioner och colique.

Jag lemnar giärna, at Thée är nyttigt uti feber och åtskillige siukdomar, hwarest fibrerne i kroppen äro förmycket spände: Hälst det är en tunn dryck, som intet föder eller giör kroppen beswär, då Naturen arbetar at öfwerwinna något annat. Man wet ock, at Thée skiöljer bloden, och tienar för dem som dagen för ut plösat sin kropp med starka, skarpa, och sega dryckar. Men lemnar ock hwarjom at betänka, om därföre Théet är en hwar dags dryck!

At få något annat, som giör aldeles samma wärkan med Théet, utan at wara Thée, är så omögligit, som at lemna Korn, och söka et annat i dess ställe som hade samma wärkan som korn til dryck och annor mat. Ty hwete, råg, och korn äro wäl mycket slägt, dock har hwardera sin egen art. Om man wille upsöka et annat, som worre långt hälsosammare än Thée; måste dock det hälsosammaste i siukdomar giöra skada, i myckenhet och hwar-dags bruk. Låt wara, man finge det som wore långt nyttigare; så är dock modet det, som inga förnuftige skiäl kunna mästra. Nog kan man uptänka så commode, warma och behagelige kläder, som wåra Fruntimmer nu bruka; men därföre skulle intet wåra Fruentimmer lemna de nu brukelige. Hwad behöfwer man fåfängt söka et annat, emot wanan och emot modet.

Hwarföre kan man icke så wähl bruka sielfwa Théet om Thée brukas skall. Samma jord arter äro på alla ställen i werlden. Alla wäxter lefwa af swart myllan. All swartmylla är kommen af förmultnade växter; och är ingen annan swart-mylla i China, än hos oss. Låtom oss skaffa Thée-trädet ifrån China hit! Här är samma jord, samma Sol, samma watn, samma lufft. Wintrarne äro nog skarpa här i Swerige; och woro det endaste som skulle skada Thée-buskan. China ligger utsträckt i norr och söder öfwer 200 mil; och är altså stor åtskillnad på wintrarne uti nordra och södra trakten. Théet kan wäxa wid sielfwa hufwud-staden Peking, hwilken, ehuru han ligger nog söder-ut i anseende til oss; se wi dock af de där håldne journaler, at kiölden är rätt så stark som hos oss. Peking ligger lika med södra delen af Italien; men de östra länder äro långt mera kalla än de wästra. Mäst alla wäxter som wäxa i Italien, frysa aldrig ihiäl i Skåne, och sällan här i Upland; at jag således ser mycket klart, dät Théet kunde trifwas här.

Orsaken, at Thée-trädet intet af andra Nationer blifwit fördt til Europa, är den: 1) då man ofta försökt taga Thée-busken om bord på Ost-Indiska skieppen, som 2 gånger måste passera Linien; har samma Thée-buske dödt ut, som icke tohl någon stark heta. Sedan ha månge försökt, at genom frön få Thée i trädgårdarne; men sådane fröen äro stora, inn-uti lösa, och fulle med olja; hwilken olja härsknar så snart hon kommer i den starka hetan under Linien; hwar-af fröen aldrig mera gro. Men en ut-wäg gies ännu, näml. at de fröen och trädet transporteras med Caravanerne, som årligen gå ifrån China til Ryssland; hwar till jag ej ser någon omöjlighet. Om man skulle anwända half-parten af de penningar, som allenast på et åhr gå ut för Thée ur Riket, kunde man ofehlbart winna så mycket Thée genom Thée-plantering här i Landet, at framledes aldrig någon styfwer skulle gå ifrån oss för de bladen. Då skulle Thée blifwa gement at dricka för oss, och de kosteliga Thée-tassar mista sit wärde.

Arabia felix war lyckelig, och fick alla penningar för Caffé, in til dess Borgmästaren Witsen i Amsterdam fick practisera någre fröen där-ifrån, som sedermera för-ökt sig i West-Indien, så wäl som på många andra orter. Och China skulle på det sättet träda i Arabiens fot-spår, förlora mycket af sin nu blomstrande sällhet, och lemna Swerige icke en ringa del af samma sin fortun och lycka.