1700-talet
Historiam urbis Gothoburgi
av Haqvin E. Setthelius anno 1715
KAPITEL
Inledning
2. Om
namnet
och läget
3. Om
befästningarna,
förstäderna,
märkliga
byggnader och
andra stadens
prydnader
4. Om
staden
Göteborgs
styrelse handel
och hamn
5. Om
staden
Göteborgs mera
minnesvärda
öden
Första kapitlet OM STADEN GÖTEBORGS GRUNDLÄGGNING
§ 1.
Ehuru det kan sättas i fråga, om man vid lovprisandet av berömda städer bör bedöma dem mera med anledning av deras ålder än av deras glans, och vårt Göteborg, Göta rikes mest blomstrande handelsplats, ännu knappt stått ett helt sekel sedan dess grundsten lades, är det likväl alldeles uppenbart, att den, nu stående i sin blomstring och på höjden av sin styrka, överträffar flera av Sveriges berömdaste städer, och att den med rätta kan anses komma närmast efter Stockholm, vårt lands Rom. Staden leder sitt ursprung från tre forna städer, Lödöse, Elfsborg och gamla Göteborg, vilkas kvarlevor hava sammansmält till ett.
§ 2.
Nya Lödesiö, i dagligt tal Nylöse, var beläget omkring 300 steg (romerskt längdmått = 5 fot) från Göteborg, österut. Det har för sitt namn att tacka Gamla Lödöse, beläget vid pass tre milstenars avstånd från Göteborg norrut vid Göta älv. Huru särdeles folkrik denna stad fordom varit, kan man även sluta därav, att den åt vår tid lämnat att skåda ruiner efter sju tempel. Johannes Magnus (sid. 762) har ej heller tvekat att jämföra denna stad med Stockholm sägande: "vid samma tid nedbrunno två framstående handelsplatser, nämligen Stockholm hos svearne och Lödöse hos västgötarne, likasom för att det genom en ödesdiger eldsvåda skulle visas, att den ena icke kunde vara i fara utan att även den andra drabbades". Men denna stad hade kommit till en ansedd ställning genom den i hög grad bekväma hamn, vid vilken den fordom varit belägen, såsom bemälde Johannes Magnus (sid. 671) säger: "i denna landsända [= Västergötland] har nämligen folket mera lust till allt mänskligt arbete och har i Lödöses sluttande mark en bekvämare hamn än någon i hela det övriga Göta och Svealand. Emellertid gjorde floden, med tiden uppdämd av sand och dy, på detta ställe stranden otjänlig till hamn, så att borgarna endast med stor olägenhet kunde driva handel med utlänningar. Fördenskull hava de omkring 3,000 steg därifrån uppsökt sig Nya Lödöse till bostad. Ehuru denna stad fick stor tillväxt ända tills den år 1612 intogs av dansken Jesper Kruus [sic!] och förstördes med eld och svärd, kunde den likväl icke nå upp till den gamla stadens ställning, enär naturförhållandena på den plats, där staden var grundad sådant hindrade, då den på alla sidor var omgärdad av höga berg, varifrån det varit lätt för fienden att angripa den med sitt artilleri. Nu för tiden kallas den Gamlestad och har utseende av en förstad till Göteborg.
§ 3.
Borgen och staden Elfsborg hava fordom varit belägna vid mynningen av Göta älv. Minnesmärken av den förra finnas ännu kvar, men av staden syns icke ens ett spår. År 1612, sedan danskarna länge och tappert tillbakaslagits och undsättning förgäves bidats, uppgavs borgen omsider, men har därefter, återköpt med lösen, kommit i sin gamle ägares hand. Sedan år 1660 den gamla borgen blivit i grund förstörd och nästan jämnad med jorden, har en ny borg, med namn Elfsborg, blivit uppbyggd, om vilken mera längre fram.
§ 4.
Den tredje staden var gamla Göteborg, som under hans Maj:t Carl IX:s auspicier anlades på ön Hisingen, på Elfsborg tillhörigt område, och försågs med ganska vidsträckta privilegier, vilket ibland annat i hög grad eggade danskarna att anfalla oss med krig, såsom de svenske historieskrivarna här och var kan intyga. Även nämner Johannes Messenius, att här, mitt i bland de evangeliska, uppstått en menighet av calvinister och mennoniter, och att den i sigillet fört en tredubbel (= trekluven) lilja framskjutande bland ovanligt täta törnen och på motsatta sidan dessa ord: "Såsom en lilja bland törnen". Emellertid dukade staden under för sina oblida öden, förrän giftet kunde utbreda sig i vidare mån.
§ 5.
EfteR dessa förenämnda städer, vilka, var i sin tur, dels genom uppkomna krigsolyckor och dels därigenom att den ena genom sin tillväxt nedtryckt den andra blivit förstörda och nästan bragta till sin forna jämnhet, följer den nya staden Göteborg ej annorlunda än om man ser mitt ur molnen en glimmande stjärna uppgå, vilken sedan alla moln blivit skingrade, sprider sina strålar vitt och brett över landen. Såsom upphovsman och grundläggare till detta verk och denna så berömda stad nämnes Gustav Adolf denStore, fordom svears och götars mäktigaste konung, nu i minnet salig och ärofull, vilken börjat denna stads första anläggning genom år 1619 givna privilegier och genom att befalla de nämnda städernas innevånare att hit sammanflytta och även tillåtit holländare och skottar, vilkas antal blev ganska stort, att här nedsätta sig; och kommer härav att den ända till denna dag av nederländare starkt befolkade gata, som nu kallas för Drottninggatan, fordom benämnts Skottarnas gata. År 1620 gjordes början att grundlägga denna nya stad i cirkelrund form av omkring 500 steg [sic!] omkrets. Följande år på Bonifacii dag begåvade konungen i sin mildhet staden med privilegier av längre varaktighet och av större omfattning, vilka voro sammanfattade i 37 artiklar.
