Tillbaka till
startsidan 

till Göteborg 
på 1700-talet

Historiam urbis Gothoburgi

av Haqvin E. Setthelius 1715
   

KAPITEL

Inledning

1. Om staden
Göteborgs
grundläggning

2. Om namnet 
och läget

4. Om staden
Göteborgs 
styrelse, handel
och hamn

5. Om staden
Göteborgs mera
minnesvärda
öden

Tredje kapitlet
OM BEFÄSTNINGARNA, FÖRSTÄDERNA MÄRKLIGA BYGGNADER OCH ANDRA STADENS PRYDNADER

§ 1.

Bland stadens viktigaste försvarsverk (vilka genom våra högstsaliga konungars synnerliga omsorg blivit ganska starka) förtjäna i första rummet att beskrivas stadens egna, särdeles höga murar, vilka, med sina väl bearbetade stenblock, resa sig i höjden lika branta överallt och utsträcka sig i åtskilliga skansar och verk, vart och ett utmärkt med sitt namn. Utom staden märkas de ganska väl befästade kastellen Kronan och Göta Lejon (i dagligt tal Ryssåhs & Gullbärg), av vilka det förra för icke många år sedan blivit uppfört på den tvärt avskurna åsen av ett berg, försetts med valv samt omgivits av stenmurar. Det senare har, såsom känt är, blivit grundlagt av konung Birger. I januari månad 1612 belägrades detta kastell men försvarades på ett utmärkt sätt av överste Martin Krakow. Sedan han blivit sårad, efterträdde honom i befälet hans hustru, vilken uppförde sig ganska tappert. Med hjälp av några soldater spärrade hon med vad som fanns tillhands den genom skott söndersprängda porten och utgöt sjudande lut på de belägrandes huvud. Omsider efter fem häftiga anfall av fienden intogs kastellet genom dagtingan, men blev därefter för andra gången återställt till de våra. Dessa kastell äro så väl genom murarnas byggnad som genom sitt läge icke blott själva
säkra mot fienders vapen, utan förmå även att skydda staden och bortdriva fienden från de närbelägna bergen. Till fästningsverken räknas icke oförtjänt det inom stadens murar belägna tvillingberget, kallat Otrillan, som, beläget i stadens västra del, av naturen på ett särdeles lämpligt sätt ställts mitt emot det på flodens
andra sida belägna Ramberget (som eljest för visso skulle blivit tjänligt för fiendernas fästningsverk). Nu för tiden är det ganska starkt befästat, och jag är övertygad om, att knappt någon utan beundran betraktat de murar, vilka, lika torn, äro byggda omkring berget och i höjd mäta sig med bergets högsta plan; och de som med egna ögon sett det kunna lätt inse huru stor skada det kan tillskynda fienden. Ja må här icke med tystnad förbigå, vad i värdig hågkomst berättas om dess benämning, nämligen att högstsalig hans Maj:t konung Carl XI, glorwyrdig i åminnelse, som ämnade bestiga berget för att bese det frågat en av sina hovmän, av vad orsak bergsklinten fått namnet Otrilla; och har den tillfrågade strax svarat, att Otrilla uttalades liksom odrillat, emedan det aldrig varit intaget av fiende.

§ 2.

Haga är en förstad, vilken, belägen åt väster på ringa avstånd från staden, har vackert byggda hus och de behagligaste trädgårdar. köpmännen hava ock här flera hamnar, varifrån de till utlänningen utföra master och sparrar. På måttligt avstånd grönskar Slottsskogen, som omfattar ett särdeles rymligt fält, varest ganska många personer, som begiva sig ut ur staden för ärbara förströelser, anställa åtskilliga lekar ; men på båda sidorna resa sig ljuvliga småskogar likasom en för åskådarna behaglig teater .

 § 3.

 Nu följa de offentliga byggnaderna, ibland vilka jag bör nämna kyrkorna. Den svenska kyrkan, grundlagd av Gustav Adolf och nämnd med grundläggarens namn, strålar av målningar och flerfaldiga utskurna prydnader. Vid stadens första början förvaltade Johannes Phrygius pastors- och superintendents-ämbetena. Hans efterföljare hava varit Andreas Prytz, vilken år 1633 invigde svenska kyrkan, doktor Erik Brunnius, förut professor i Uppsala, Doktor Zacharias Klingius,  under vilken platsen genom Kungl. Maj:ts beslut gjordes till ett biskopssäte, helst den ej heller förut, då den räknades bland superintendenturerna, för att tala vardagsspråk, stått mycket under i värdighet. Vidare magister Laurentius Billichius, magister Daniel Vallerius, doktor Johan Carlberg, doktor Laurentius Norman, professor i Uppsala, magister Claus Nezelius och i våra dagar Herr Doktor Johannes Poppelman, alla män, utmärkta genom lärdom och fromhet. Tyska kyrkan är konstfärdigt byggd på italienskt vis, och kallas Drottning Christina, vilket namn den fortfarande bär. Denna kyrkas väggar prydas av gravskrifter och ut skurna arbeten, skinande av guld och silver, och greve Aschebergs gravkor ökar denna glans. Stadsbesättningens kyrka, kallad "Kronhuset", är förenad med ett tyghus,uppfyllt av vapen och olika slag av i krig nyttiga ting. Rådhuset, praktfullt byggt, vänderena fasaden mot torget och den andra mot det förbiflytande vattnet. Gymnasium och trivialskola med rymliga hörsalar har Margareta Hvitfeldt låtit uppbygga år 1662 vid västra hamngraven. Hon har även utrustat det förstnämnda rikligen med stipendier, vilka tillflyta från jordagods. Det är ganska många som uppehållas av dessa kungl. stipendier. Järnvågen är på alla hållomgiven av vatten, så att de, som här avlasta och mottaga järn kunna lägga till overallt. Samma förmån har handelsvarornas hus (nederlagshuset), dit handelsvaror, som nyss kommit från andra håll, först införas, liksom till ett allmänt förrådshus. Det i sanning präktiga och stora kungliga slottet, som är beläget vid floden, är guvernörernas bostad.

 § 4.

 Staden, på det fuktiga och kärriga stället vilande på pålar, har så regelbundna gator, att de icke på något ställe kröka sig, varför den även av holländare kallas Nya Amsterdam. Gatorna äro även ganska väl stenlagda och fria från smuts, enär det från varjehanda håll kommande vattnet åt alla sidor nedflyter i kanalerna. Lövrika träd bekläda kanalernas båda sidor och giva en vacker anblick så väl för de vid vattnet boende som ock för dem, som gå på gatorna eller färdas på kanalerna, och man kan nästan fara kring hela staden i båt och lägga till därmed vid stränderna varhelst man vill, emedan man från varje hus kan komma till vattnet
på befintliga trappor. Kanalerna äro flera. En större, genomskärande mitten av staden, har blivit ledd från den utanför staden flytande Gullbergsån, och från denna kanal hava blivit ledda
tre grenar eller andra kanaler. Alla dessa kanalers stränder samanbindas av fyra valvbågar och omkring sexton på pålar vilande broar. Den största kanalen har vid inloppet en vattenkvarn
och i grannskapet därav järnvågen, vars byggnad, där mycket arbete bedrives, på alla sidor omgives av vatten; närmast upptager den östra kanalen, härefter flyter den förbi rådhuset, tyska kyrkan och andra ståtliga byggnader, och därefter sammanbindas dess stränder av Stora Kämpebryggan, som är uppförd på tre valv av sådan storlek, att tilloch med större fartyg kunna gå under dess valvbågar. Denna bro är även stenlagd och höjer sig mycket över vattnet. Den har i de fyra hörnen bildstoder av de i Svea- och Götalanden särdeles berömda kämparna Vitulf, Starkodder, Arngrim och Halfdan, vilka hålla i ena handen stadens vapen och i den andra spjut; strax härpå mottager den [= stora kanalen] den västra kanalen, och efter att hava flutit förbi Lilla torget och kungshuset utgjuter den sig i floden under en hängbro. Under hela natten belysas bryggorna av lyktor, på det att människorna må kunna gå trygga liksom vid middagstiden, och icke, då mörker döljer vägen, i blind irring falla i det på alla håll mötande vattnet. Med rätta böra bland stadens prydnader uppräknas de särdeles ansenliga portarna och bland dem Kungsporten, som är uppförd med synnerlig prakt, vidare boktryckeriet, apoteket, fattighuset, det utanför murarna belägna klädesväveriet samt kvarnar som drivas av hästar, vatten eller vind.