| Göteborg på 1700-talet |
Historiam urbis Gothoburgi av Haqvin E.
Setthelius 1715 |
 |
| KAPITEL
Inledning |
Fjärde kapitlet § 1. I början var stadens styrelse uppdragen åt en burggreve, tre presidenter och tolv rådmän tillika med en svensk och en tysk sekreterare. Följande hava varit burggrevar: van Dyk, Daniel Lang, Andreas Apelbom, Israel Norfelt och Gerhard Lejonkrantz. Presidentskapet förvaltades först skiftesvis av rådmännen, men sedan presidentbefattningen blivit beständig, uppdrogs den åt följande: den förste var Rutger von Ackeren, efter vilken i ordning följt Petrus Höger, Petrus Rosenschiöld, Petrus Knutson Befverfelt, Laurentius Broman, Antonius Knip, Israel Norfelt, Jahannes Spalding, Magnus Gripenklo, Abraham von Eyk, Johannes Mackler, Alexander Kock. Borgmästare hava varit Gerhard Braun-Johan, Anders Spalding. Och nu innehaves befattningen av Herr Johannes von Gerdes och Herr Wilhelm Silentz, män särdeles berömda genom sina förtjänster och sitt rykte för rättvisa. Sekreterarebefattningen upprätthåller Herr Håkan Ekman, en man utmärkt av bildning och lärdom, vilken välvilligt meddelat mycket, som belyst stadens historia, och jag skall med tacksamt sinne städse erkänna hans välvilja. Rådmännen äro tolv, av vilka sex vinnlägga sig om bokliga strävanden och odla musernas konst, de övriga sysselsätta sig med handel. Nu för tiden består Göteborgska rådet av följande hedervärda män: Johannes Bechman, Jacob Wadst, Frans Schröder, Jahannes Böcker, Wilhelm Utfall, Eric Cederberg [=Cederbourg], Abraham Bruhn, Gerhard von Ölken, Christoffer Christoffersson, Johannes Rambeau, Cornelius Thorson och Kilian Svartz. § 2. Med de infödda är handeln ganska livlig, och så är förhållandet i synnerhet med de närboende såsom bohuslänningarna, värmlänningarna, västgötarna och hallänningarna, från vilka det är stor tillförsel på järn, master, sparrar, beck och otaligt annat, som utföres till utlandet. Huru stora tillgångar detta slags handel kräver är lätt att gissa. Man påstår att från Göteborg årligen utskeppas så mycket järn, att det, ganska lågt värderat, uppgår till sex tunnor guld. Den utländska handeln drives vitt och brett, såväl över Öster- som Nordsjön, ja över Atlantiska havet och Medelhavet, i Asien, Spanien, Britannien och de berömda städer, som ligga vid Östersjön. § 3. Hamnen är lika rymlig som säker, enär den försvaras av den genom läge och befästningar starka borgen Elfsborg. I denna borg finnes en kyrka, varest folket, samlat i tre våningar, har prästen i den mellersta, och vilken kyrka med mycken konst har blivit uppförd under tillsyn av den högädIe översten Herr Christoffer Witting. För flottan finnas två varv, Gamla och Nya. Vid Gamla varvet, som är beläget vid pass etthundra steg från staden, byggas skeppen. Här är även säte för flottans chef, den högvälborne greve Axel Lejonhufvud. Nya varvet ligger nära Göta älvs mynning, omkring femhundra steg från Gamla, och stranden närmast intill är upptagen av byggnader, så att varvet har utseende av en stad. Flottans hamn är allt ifrån älvens botten försedd med starka skyddsvärn för att kunna bryta varje stormarnas och vågornas angrepp; likväl hände det för något år sedan, under det en förskräckligt stark nordvästanvind blåste, att vågorna, svällande upp mer än vanligt, kastade de fartyg, som voro illa förankrade, upp på land.
|
