Tillbaka till
startsidan 

uppdaterad
2011-06-30

 
Borgerligheten skilde sig skarpt från såväl adeln "ovanför" som de kroppsarbetande klasserna "nedanför". Inom borgerligheten rådde stora inkomst- och förmögenhetsskillnader. De välbärgade företagarnas livsstil var mönstret som tjänstemännen och de fria yrkesutövarna försökte efterlikna.

             
En mellanställning mellan borgerligheten och kroppsarbetarna intog de arbetande småföretagarna ("småborgerligheten"), som efter förmåga försökte ta efter borgerlighetens sätt att leva, utan att dock riktigt bli accepterade av denna klass.

  Under 16- och 1700-talen tillväxte den västeuropeiska borgerligheten i fråga om välstånd, bildning, självmedvetande och antal medlemmar, trots en viss avtappning till ämbetsmannaadeln, främst genom köp av adelskap.

  Omkring 1700 hade borgerlighetens översta skikt det avgörande politiska inflytandet i Nederländerna och Schweiz (och i de brittiska kolonierna i Nordamerika), och stort faktiskt inflytande i England.

  Med dessa exempel för ögonen började främst medlemmar av den franska borgerligheten kräva omfattande förändringar i det bestående. Dessa krav vände sig i stort sett på varje punkt mot de rådande förhållandena i den absoluta furstemaktens stat. Även enskilda medlemmar av adeln ställde upp bakom kraven. Denna rörelse inom borgerligheten sammanföll i huvudsak med den kulturrörelse som kallas Upplysningen.

Borgerlighetens grundkrav

• Individen skall vara fri att ta ansvar för sina handlingar, och skall inte behöva underkasta sig en grupps vilja
• Individen skall ha rätt att fritt förfoga över sin egendom utan inblandning från staten

Politiska krav

• En författning, dvs en lag som begränsar de styrandes makt
• en folkrepresentation (riksdag), tillsatt genom val och med regelbundna sammanträden
• bort med alla särrättigheter (privilegier) - en lag för alla, och likhet inför lagen
• yttrandefrihet, tryckfrihet och församlingsfrihet

Andra krav

• fri konkurrens - bort med statliga ekonomiska ingrepp i näringslivet
• sparsamhet med skattemedlen - nedskärning av krigsmakten och hovet
• religiös tolerans
• humanare rättskipning - bort med grymma straff