1608 sökte någon för första gången patent på en kikare, ett teleskop (ett grekiskt ord som betyder "fjärrtittare"). Det var en holländare som hette Lippershey.

I Holland var man bäst i Europa på att slipa ädelstenar, och samma teknik kan användas för att slipa glasbitar till linser. Förstoringsglaset och glasögonen hade uppfunnits redan på 1300–talet.

Lippershey kom på idén att sätta samman en konkav lins (okularet, närmast ögat) med en konvex lins (objektivet). Avståndet mellan linserna, brännvidden, reglerade han med ett system av mässingsrör (tuber) som gick att skjuta in i varandra. På så sätt tog också tubkikaren liten plats när man inte använde den.

Men den som fick äran av att ha uppfunnit kikaren var en mer berömd man, italienaren Galileo Galilei, som tog patent på en kikare 1609. Prismakikaren, som vi använder idag, konstruerades i slutet av 1800–talet.